Sjön - Frida Hyvönen

Sjön låg helt stilla

Ingen människa var vaken

Vi sköt ut båten

Det var brorsan och jag

Sen rodde han ut oss

Våra röster försvann

Dimman och lukten

Av fiskfjäll och tjära och dagg

Vi hade med oss

En termos av plast

Och en extra mugg

Utöver den som satt fast

Det var sen där vi två

När vi låg och badade ute på ön

Som brorsan sa:

«Det är nåt med dig

Du ser faktiskt blek ut

Fast det är mitt i sommaren.»

Och jag sa:

«Men sluta glo på mig.»

Vi for hemåt mot kvällen

Brorsan och jag

Vi sprang uppför slänten

Till stugan där vi var

På altanen stod mamma

Och pratade i telefon

När hon lagt på luren

Ropade, ropade hon

«Kom hit ungar får ni höra vad det var

Äldstpojken Johnssons föll ihjäl sig idag.»

Inte ner för ett stup

Inte ner från en bro

Utan från vattentornets topp

Hade han slängt sig ut

Hade han slängt sig ut

Mamma sa:

«Varför i all fridens dar?»

Och pappa kollade upp

Från sin tidning och sa:

«Av den där släkten

Blir det aldrig nåt bra!»

Och mamma sa:

«Hörrudu!»

Och sen sa hon:

«Vi ska käka nu.»

Men jag, jag sprang ner till båten igen

Och sköt ut den från land

Åran låg redan i min hand

När mamma ropade efter mig

Inte fanns det någonstans

Inte fanns det någonstans

Inte fanns det någonstans

Nån tröst för mig

Mitt hjärta i brand

Mitt hjärta i brand

Mina tårar i sjön

Mina tårar i

Mina tårar i sjön

Brorsan visslade

Till mig från stranden

Gjorde en rörelse

Längs munnen med handen

Alltså så där som

När ett blixtlås stängs

Och sen sådär som

Som när en

Nyckel slängs

Het meer was helemaal stil

Niemand was wakker

We hebben de boot naar buiten geduwd

Het waren mijn broer en ik.

Toen roeide hij ons eruit

Onze stemmen zijn verdwenen

De mist en de geur

Van vissenschubben en teer en dauw

We hadden bij ons

Een plastic thermoskan

En een extra mok

Naast degene die vast zat

Het was laat waar wij tweeën

Toen we op het eiland lagen en baadden

Zoals de broer zei:

"Er is iets mis met je

Je ziet er echt bleek uit

Al is het midden in de zomer."

En ik zei:

'Maar stop met naar me te staren.'

We gingen tegen de avond naar huis

Mijn broer en ik

We renden de helling op

Naar het huisje waar we waren

Mama stond op het balkon

En aan de telefoon gesproken

Toen ze ophing

Huilde, ze huilde

"Kom hier kinderen, jullie zullen horen wat het was"

De oudste jongen Johnssons is vandaag overleden. »

Niet in een afgrond

Niet van een brug af

Maar vanaf de top van de watertoren

Had hij zichzelf eruit gegooid?

Had hij zichzelf eruit gegooid?

Mama zei:

'Waarom in alle dagen van vrede?'

En papa heeft gecontroleerd

Uit zijn krant en zei:

«Van die familie»

Het komt nooit goed!”

En mama zei:

"Hey jij!"

En toen zei ze:

"We gaan nu bijten."

Maar ik, ik rende weer naar de boot

En duwde het uit het land

De riem was al in mijn hand

Toen mijn moeder me riep

Het was nergens te vinden

Het was nergens te vinden

Het was nergens te vinden

Enige troost voor mij

Mijn hart staat in brand

Mijn hart staat in brand

Mijn tranen in het meer

Mijn tranen in

Mijn tranen in het meer

De broer floot

Voor mij vanaf het strand

een zet gedaan

Met de hand langs de mond

Dus daar en daar

Wanneer een rits sluit

En dan zo

Zoals wanneer een

Sleutel gegooid