Vykort från alperna - Lars Winnerbäck

Jag tror att jag drömde att vi var någonstans i alperna

Att vi drack av det där vattnet som ska va så bra

Och att ingen förstod vad vi sa, och att ingen riktigt undra

Och förutom några golfare var det bara du och jag

Ja, jag tror att jag drömde att vi gick ner till den lilla byn

Och drack österrikiskt vin tills vi förlorade vår syn

För du vet under mina år i min mentala källare

Jobbade jag upp min tolerans

Och jag tror att jag drömde att vi fällde varsin tår

Över våra unga, unga år, det är väl sånt vi går och minns

Den jävla tiden som går här bland de vackra, höga bergen

Ja, jag önskar jag blir 200 år och att du blir mer

Och varje gång den kommer hitåt, den stora skuggan från din källare

Ska du få se vad jag går för för jag kan verkligen klämma till

Ja, du vet över de här molnen, här bland de svindlande bergen

Kan du se några gränser?

Vi bröt oss in på ett museum, ja, det var så jag drömde, va?

Bara du och jag och konsten av nån slarvig nihilist

Och jag tror att jag drömde att solen steg över dagen

Och att allting började om igen och jag såg dig rakt i ögonen

Och det är viktigt att du vet, i nästan hela mitt liv

Har jag sett så många gränser

Till våra söner som ska leva sina liv här

Bland topparna och dalarna, bland alla ups and downs

Här är en hälsning från alperna

Ik denk dat ik droomde dat we ergens in de Alpen waren

Dat we dronken van dat water dat zo lekker zou moeten zijn

En dat niemand begreep wat we zeiden, en dat niemand het zich echt afvroeg

En op een paar golfers na, waren het alleen jij en ik

Ja, ik denk dat ik gedroomd heb dat we naar het dorpje gingen

En Oostenrijkse wijn dronken tot we uit het oog verloren

Omdat je weet tijdens mijn jaren in mijn mentale kelder

Ik heb mijn tolerantie opgewerkt

En ik denk dat ik gedroomd heb dat we elk een teen afstoten

Gedurende onze jonge, jonge jaren, dat is wat we ons herinneren

De verdomde tijd die hier verstrijkt tussen de prachtige, hoge bergen

Ja, ik wou dat ik 200 jaar oud zou worden en dat jij langer zou leven

En elke keer als het deze kant op komt, de grote schaduw uit je kelder

Ga je zien wat ik van plan ben, want ik kan echt knijpen?

Ja, je weet wel boven deze wolken, hier tussen de duizelingwekkende bergen

Zie je grenzen?

We hebben ingebroken in een museum, nou, dat is hoe ik gedroomd heb, hè?

Alleen jij en ik en de kunst van een zorgeloze nihilist

En ik denk dat ik droomde dat de zon over de dag opkwam

En dat alles opnieuw begon en ik je recht in de ogen keek

En het is belangrijk dat je weet, bijna mijn hele leven lang

Heb ik zoveel grenzen gezien

Aan onze zonen die hier hun leven zullen leiden

Tussen de toppen en dalen, tussen alle ups en downs

Hier is een groet uit de Alpen