Elegi - Lars Winnerbäck

Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst

Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst

Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting

Medan natten fäller blå kalla skuggor häromkring

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej

Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

Det är en storm påväg inatt, rannsaka och bekänn

Guds son ska komma nerstigen från himmelen igen

Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval

Han ska pröva din styrka, han ska testa din moral

Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut

Som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut

Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division

Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej

Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt

Och det berättade, du saknade mig inatt, det gör jag med

Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är

Det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med

En elegi för alla sorger den där hösten handla om

För en mor som sjukna in och för ett barn som aldrig kom

För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in

För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din

För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement

Två ögonpar i tomhet från september till advent

För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt

Och för en kvinna som sa, «Allting är förstört, allt är brännt»

En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än

För en tid som bara går och aldrig kommer igen

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej

Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

Je ziet de andere helft van de zon als hij ondergaat in het westen

Ik zit hier alleen en vraag me af waar we de volgende keer zullen eindigen

Met jou aan de andere kant van de wereld krijg ik tijd voor niets

Gedurende de nacht vallen hier blauwe koude schaduwen

We zouden alles doen, we zouden nooit nee zeggen

En wat jij mij toevertrouwt, zal ik jou toevertrouwen

Het nadert een storm vanavond, onderzoek en beken

De Zoon van God zal weer uit de hemel neerdalen

Je moet naakt staan ​​voor de waarheid en alle kwellingen van de aarde

Hij zal je kracht testen, hij zal je moraal testen

We staan ​​stil voor de reden, waar de zomer eindigt

Als tiener op weg naar huis na het debuut van gisteren

Nu zou niets meer zijn zoals voorheen, we zaten in een andere divisie

We konden het donkere water van de herfst horen brullen onder de brug

We zouden alles doen, we zouden nooit nee zeggen

En wat jij mij toevertrouwt, zal ik jou toevertrouwen

En onlangs heb ik naar je gelach mogen luisteren

En het vertelde me, je hebt me gisteravond gemist, dat doe ik

Het is even stil in de straat als ooit

Het is alsof de nacht hier alles heeft gezien en nog steeds meezingt

Een elegie voor alle zorgen waar de herfst over gaat

Voor een moeder die ziek wordt en voor een kind dat nooit is gekomen

Voor de schaduw over de tuin waar de zon nooit scheen

Voor een kracht die niet bestond, mis je de mijne, ik mis de jouwe

Voor een stilte tussen de muren die door cement snijden

Twee paar ogen in leegte van september tot advent

Voor een man die naar zijn werk ging alsof er niets was gebeurd

En voor een vrouw die zei: "Alles is verwoest, alles is verbrand"

Een elegie voor alle wegen die we nog niet hebben bewandeld

Voor een tijd die voorbij gaat en nooit meer komt

We zouden alles doen, we zouden nooit nee zeggen

En wat jij mij toevertrouwt, zal ik jou toevertrouwen