Vem som helst blues - Lars Winnerbäck

Jag kommer från en väg genom regnet

Där stensöta växer i kanten

Ser jag röken från tekniska verken

Är jag snart hemma igen

När solen sjunken bakom fabriken

Och duggregnet blåser i vinden

Kan jag minnas vem jag var en gång

Innan jag blev vem som helst

I dina ögon en gång

Från ett annat håll

Alla har en brokig historia

En eld man måste snudda vid kanten

Jag önskar att jag hade funnits där för dig

När du var ensam

Långt innan Stockholms kalkyler

När tid ännu fanns att förändras

Jag hamnar där ibland när det känns

Som att jag gått sönder

Låst i en cirkel

Rädd att göra fel

Rädslan har runnit genom åldrar och städer

Genom blodomlopp och märkliga gator

Tills jag blev vem som helst

En mörk, brusande fors

Tills jag blev vem som helst

Jag tänker på han jag tror hette Markus

Han som hade en V8 i bröstet

Jag minns när nån sa

Nu får du skylla dig själv, nu blir det 7−9

Han sa att den klassen är mongo

Sen såg vi nåt försvinna i Markus

Men vi andra hade ingen plats för nån som låter

Markus bara grät och grät

Och vi blev vilka som helst

Klockorna slog mellan dungar och tegel

Vi satt där och åt våra järpar

Och blev vilka som helst

Ensamma, tysta, undrande

Vilka som helst

Natten var så varm i augusti

Jag hade bara en sak i hågen

Jag var kär i din adress och ditt nummer

Jag var kär i dina krämer och t-shirts

Jag älskade stjärnorna

Som glittrade på himlen över tallarna

Att vi var två personer

Inte vilka som helst

Jag visste inte ens att dom känslorna fanns

Nu kräver jag att dom känns hela tiden

För vem som helst

Ge mig nånting mot rastlösheten

Vad som helst

Jag kommer från en tall och en åker

Jag har doftat som ett hygge i skogen

En gång hade jag ojämna tänder och en dagdröm

Vi satt en kväll på Stora Hotellet

Lasse Winnerbäck kom in genom dörren

Vi bjöd honom på vin

Och vi pratade en lång stund

Det var inget särskilt med honom

Han var som vem som helst

Ik kom van een weg door de regen

Waar steenzoet aan de rand groeit

Ik zie de rook van de technische werken

Ik ben snel weer thuis

Toen de zon onderging achter de fabriek

En de motregen waait in de wind

Kan ik me herinneren wie ik ooit was?

Voordat ik iemand werd

Een keer in jouw ogen

Vanuit een andere richting

Iedereen heeft een bont verhaal

Een vuur dat je aan de rand moet aanraken

Ik wou dat ik er voor je was

Toen je alleen was

Lang voor de berekeningen van Stockholm

Toen de tijd nog moest veranderen

Ik eindig daar soms als het goed voelt

Alsof ik kapot ging

Opgesloten in een cirkel

Bang om fouten te maken

Angst is door eeuwen en steden gegaan

Door de bloedbaan en vreemde straten

Tot ik iemand werd

Een donkere, brullende stroomversnelling

Tot ik iemand werd

Ik denk aan de man die volgens mij Markus heette

Hij die een V8 in zijn borst had

Ik herinner me dat iemand zei:

Nu moet je jezelf de schuld geven, nu wordt het 7-9

Hij zei dat klasse mongo is

Toen zagen we iets verdwijnen in Markus

Maar de rest van ons had voor niemand plaats om te klinken

Markus huilde en huilde gewoon

En we werden iedereen

De klokken luidden tussen bosjes en stenen

We zaten daar en aten onze jerpas

En werd elke

Eenzaam, stil, benieuwd

Iemand

De nacht was zo heet in augustus

Ik had maar één ding in gedachten

Ik was verliefd op je adres en je nummer

Ik werd verliefd op je crèmes en t-shirts

Ik hield van de sterren

Dat glinsterde in de lucht boven de dennen

Dat we twee mensen waren

niet zomaar een

Ik wist niet eens dat die gevoelens bestonden

Nu eis ik dat ze de hele tijd voelen

Voor iedereen

Geef me iets tegen rusteloosheid

Iets

Ik kom van een pijnboom en een veld

Ik heb naar een open plek in het bos geroken

Ooit had ik ongelijke tanden en een dagdroom

We zaten een nacht in Stora Hotellet?

Lasse Winnerbäck kwam door de deur binnen

We boden hem wijn aan

En we hebben lang gepraat

Er was niets bijzonders aan hem

Hij was zoals iedereen