Visst har vi glömt - Lars Winnerbäck

Här är sista hållplatsen

Butiken och den gemensamma lokalen

Här är träden som är gröna året om

Här är skolgården, gympasalen

Du är just den där gårdens barn

Du är just den där skolans elev

Här är fotbollsmålen

Här är gungorna

Var så god och lev

Du satt längst bak i bussen med knäna högt

Och spela den som ingen riktigt kunde nå

Fast du nåddes av allt kanske värre än andra, visst gjorde du?

Visst var det så?

Du slog neråt, det värsta man kan göra

Du slicka uppåt, det tror jag alla vet

Du drogs in på en av skolans toaletter

Och kom ut med en hemlighet

Visst har vi glömt

Visst har vi glömt

Visst väljer vi allting själva nu, visst har vi glömt det där som hände då?

Här är stigen genom lilla skogen

Här är loftgångarna och skjulen

Här är kullen med alla kondomer

Och där ligger cykeln som vi trodde var stulen

Du snörade på dig de höga kängorna

Och gick ut och sparka på gungorna

Iskalla kvällen och månen var full och röken värmde i lungorna

Han kom gående från andra gårdar

Han var farligast i hela trakten

Han sa «Ger du mig en cigg?»

och hans ögon var tomma och ditt hjärta slog just

av på takten

Där låg kyrkan med sitt lilla klocktorn

Och fritids med stjärna i fönstren

Och du drog iväg på nåt du allt sen dess önskar att du bara drömt

Visst har vi glömt…

Här är mörkret som aldrig försvinner

Här är blodsmaken i din mun

Här är leksakerna på hyllan

Som ännu står kvar i tysta rum

Och det spelar ingen roll hur uselt du mår

Hur förlorat du irrar omkring

Det finns alltid nån där som förstår som är redo att

Bränna upp precis allting

Hör du näsbenet knastra i sömnen?

Och tänker du på det där än?

Bad boy, bad boy, whatcha gonna do

Hur ska du göra det ogjort sen?

Här är sista hållplatsen

Butiken och den gemensamma lokalen

Här är träden som är gröna året om

Här är skolgården och gympasalen

Visst har vi glömt

Visst har vi glömt

Visst har vi glömt

Visst har vi glömt

Visst har vi glömt

Visst har vi glömt

Visst väljer vi allting själva nu, visst har vi glömt det där som hände då?

Hier is de laatste halte

De winkel en de gemeenschappelijke ruimte

Dit zijn de bomen die het hele jaar door groen zijn

Hier is het schoolplein, het gymnasium

Je bent gewoon dat boerenkind

Je bent gewoon die scholier

Dit zijn de voetbaldoelen

Hier zijn de schommels

Wees zo goed en leef

Je zat achter in de bus met je knieën hoog

En speel het dat niemand echt kon bereiken

Hoewel u door alles werd bereikt, misschien wel erger dan anderen, deed u dat toch zeker?

Zo was het toch zeker?

Je slaat neer, het ergste wat je kunt doen

Je likt het op, ik denk dat iedereen dat wel weet

Je werd naar een van de schooltoiletten gesleurd

En kwam naar buiten met een geheim

Natuurlijk zijn we vergeten

Natuurlijk zijn we vergeten

We kiezen nu toch alles zelf, we zijn toch vergeten wat er toen gebeurde?

Hier is het pad door het kleine bos

Hier zijn de zoldergangen en schuren

Hier is het nest met alle condooms

En daar is de fiets waarvan we dachten dat hij gestolen was

Je hebt je hoge laarzen geregen

En ging naar buiten en schopte tegen de schommels

De ijzige avond en de maan waren vol en de rook verwarmde de longen

Hij kwam lopend van andere boerderijen

Hij was de gevaarlijkste van de hele buurt

Hij zei: "Geef je me een sigaret?"

en zijn ogen waren leeg en je hart klopte

op de beat

Daar lag de kerk met zijn kleine klokkentorentje

En vrije tijd met ster in de ramen

En je trok je terug voor iets waarvan je sindsdien alleen maar had willen dromen

Natuurlijk vergeten...

Hier is de duisternis die nooit verdwijnt

Hier is de smaak van bloed in je mond

Hier is het speelgoed op de plank

Die nog steeds in stille kamers blijft

En het maakt niet uit hoe ellendig je je voelt

Hoe verdwaald dwaal je rond

Er is altijd iemand die begrijpt wie er klaar voor is

Brand zo ongeveer alles

Hoor je het neusbeen knetteren in je slaap?

En denk je daar nog aan?

Slechte jongen, slechte jongen, wat ga je doen?

Hoe ga je het dan ongedaan maken?

Hier is de laatste halte

De winkel en de gemeenschappelijke ruimte

Dit zijn de bomen die het hele jaar door groen zijn

Hier is het schoolplein en het gymnasium

Natuurlijk zijn we vergeten

Natuurlijk zijn we vergeten

Natuurlijk zijn we vergeten

Natuurlijk zijn we vergeten

Natuurlijk zijn we vergeten

Natuurlijk zijn we vergeten

We kiezen nu toch alles zelf, we zijn toch vergeten wat er toen gebeurde?