Snö och marschaller - Lars Winnerbäck

Ta mig ut iväg med vinden, ta mig långt ifrån där jag var

Jag reser vart som helst, på vilket sätt du vill, behöver inte veta vart vi ska

Bara långt långt ner i djupet, bara högt upp på nåt berg

Där man ser skogarna och längre bort än så, då ser du livet ändra färg

Vi är de sista som går hem, vi är de enda som förstår

Det är snö och marschaller, grå snö och marschaller där vi går

Gör mig ung för första gången, gör mig gammal, klok och grå

Och gå med mig ut på plankan en gång till, det är kanske där vi måste gå

Bort från allt vi redan sett här, bort från allt vi redan gjort

Såg du vad små de blev, de stora städerna, allt som förut var så stort

Vi är de sista som går hem, vi är de enda som förstår

Det är snö och marschallr, grå snö och marschaller där vi går

Till de vackraste palatsn, och kyrkorna och tornen, och till rälsen dit den ska

Där våren strömmar in och gråten väller fram, det är kanske där vi

Måste va

Ta mig ut iväg med vinden, jag är inte säker på nånting

Bara det som känns i hjärtat, inget mer, kom och blås mig kära vind

Vi är de sista som går hem, vi är de enda som förstår

Det är snö och marschaller, grå snö och marschaller där vi går

Neem me mee met de wind, breng me ver van waar ik was

Ik reis overal, op welke manier je maar wilt, ik hoef niet te weten waar we heen gaan

Gewoon ver in de diepte, gewoon hoog op een berg

Waar je de bossen ziet en verder weg, dan zie je het leven van kleur veranderen

Wij zijn de laatsten die naar huis gaan, wij zijn de enigen die het begrijpen

Het is sneeuw en marshals, grijze sneeuw en marshals waar we heen gaan

Maak me voor het eerst jong, maak me oud, wijs en grijs

En ga weer met me de plank op, misschien moeten we daarheen

Weg van alles wat we hier al hebben gezien, weg van alles wat we al hebben gedaan

Zag je hoe klein ze werden, de grote steden, alles wat vroeger zo groot was?

Wij zijn de laatsten die naar huis gaan, wij zijn de enigen die het begrijpen

Het is sneeuw en marshals, grijze sneeuw en marshals waar we heen gaan

Naar de mooiste paleizen, en de kerken en torens, en naar de rails waar het hoort

Waar de lente binnenstroomt en tranen opwellen, daar zijn we misschien wel

Moet zijn hé

Neem me mee met de wind, ik ben nergens zeker van

Alleen wat in het hart wordt gevoeld, niets meer, kom en blaas me lieve wind

Wij zijn de laatsten die naar huis gaan, wij zijn de enigen die het begrijpen

Het is sneeuw en marshals, grijze sneeuw en marshals waar we heen gaan