Nån annan - Lars Winnerbäck

Solen gick ner som på beställning, det hade inte varit samma sak om den sken

Där vi gick i sjöar som vattenpölar med våra kängor och smala ben

Tänk om kaféet inte stängt så tidigt den kvällen

Tänk om klockan tagit samma vägar som vi

När vi gick på tomma, blöta gator där historierna flög förbi

Och allt som vi sa då

Tänk att man kunde säga så

Vi gick bland gårdar, hus, affärer och skjul

Och allt var så konstigt

Men förbannat kul

Det kunde ha varit nån annan

Men det var jag

Vad är det som gör att man säger saker, man säger saker man inte förstår

Där vi gick på berg som högar av löv med långa jackor och längre hår

Och vad är det som gör att man glömmer saker

Man glömmer att man trivs med livet ibland

När vi flydde från sanning, tid och besvär

För att ta måsten i andra hand

Och allt som vi sa då

Tänk att man kunde säga så

Vi snackade skit om alla vi kunde klandra

För att komma på att vi bara hade varandra

Det kunde varit några andra

Men det var vi

Och vi glömmer höst, och vi glömmer vår

Vi glömmer allt och tror att tiden är svår

Men man kommer på, sen efteråt

Att vi hade rätt kul emellanåt

Ja, vad var det egentligen som hände den kvällen

Vad gjorde mig så förfärligt glad

När vi gick med förhoppningar som drömmar

Om stearinljus och varm choklad

Tänk om kaféet inte stängt så tidigt den kvällen

Tänk om klockan tagit samma vägar som vi

Tänk om vi inte gått i några vattenpölar

Som smala ben och kängor trampat i

Allt som vi sa då

Tänk att man kunde säga så

Nu har jag gått den vägen igen

Men det var inte samma sak, saknar någon vän

Jag önskar att det vore nån annan

Jag anar vem

Men jag vet inte än

De zon ging onder zoals bevolen, het zou niet hetzelfde zijn geweest als het scheen

Waar we liepen in meren als plassen water met onze laarzen en smalle benen

Wat als het café die avond niet zo vroeg sloot?

Wat als de klok dezelfde paden zou volgen als wij?

Terwijl we door de lege, natte straten liepen waar de verhalen voorbij vlogen

En alles wat we toen zeiden

Stel je voor dat je dat zou kunnen zeggen

We liepen tussen boerderijen, huizen, winkels en schuren

En alles was zo raar

Maar verdomd leuk

Het had iemand anders kunnen zijn

Maar ik was het

Wat maakt dat je dingen zegt, je zegt dingen die je niet begrijpt?

Waar we op bergen liepen als stapels bladeren met lange jassen en langer haar

En wat is het dat je dingen doet vergeten?

Je vergeet dat je soms van het leven geniet

Toen we vluchtten voor waarheid, tijd en problemen

Om de must op de tweede plaats te nemen

En alles wat we toen zeiden

Stel je voor dat je dat zou kunnen zeggen

We hadden het over iedereen die we de schuld konden geven

Om te onthouden dat we alleen elkaar hadden

Er hadden er nog een paar kunnen zijn

Maar wij waren het

En we vergeten de herfst, en we vergeten de onze

We vergeten alles en denken dat tijd moeilijk is

Maar je gaat verder, laat daarna

Dat we soms veel lol hadden

Ja, wat is er die nacht echt gebeurd

Wat maakte mij zo ontzettend blij

Toen we gingen met hoop als dromen?

Over kaarsen en warme chocolademelk

Wat als het café die avond niet zo vroeg sloot?

Wat als de klok dezelfde paden zou volgen als wij?

Wat als we geen plassen water in zouden gaan?

Zoals smalle benen en laarzen erop gestapt

Alles wat we toen zeiden

Stel je voor dat je dat zou kunnen zeggen

Nu ben ik weer die kant op gegaan

Maar het was niet hetzelfde, er ontbreekt geen vriend

Ik wou dat het iemand anders was

ik denk wie?

Maar ik weet het nog niet