Kom - Lars Winnerbäck

Du går nedtryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst

Men den är aldrig riktigt lika grym och svartvit som man tror

Jag vet att du sa fel, och hela stan vet om det känns det som

Du gick för långt, du är alltid deras fnask.

Jag säger Kom

Allt är förlåtet, dom snackar bara strunt

Dom har väl redan glömt hur kul det kan va att tumla runt

Din byst är full med rock’n’roll och håret lyser blont

Det vore orättvist om någon skulle döma dig för sånt

Vi går ut och strör små smulor till fåglarna på marken

Vissa dagar är man ett med alla mänskorna i parken

Du min ängel, här i livet får man sota för all skit som man har tyckt

Det gör dig matt och arg och nertryckt

I två alldeles för grova skor, din mun ångar av rök

Vi går hem, du kan väl ruttna på en stol i mitt kök

Jag säger Kom

Kom, så ruttnar vi ihop

På alla veta-bättre-typer som ska säga hur man gör

För har man nån gång grävt en grop

Åt alla veta-bättre-typer

Får man jävlar ligga i och skämmas tills man dör

Det finns ett ord för vad jag lider av, men jag har glömt det nu

Det där att komma på för sent vad man borde sagt, och Du

Vet hur det känns, det vet väl jag, jag har känt dig, jag är van

Jag borde sagt igår, vad jag kom på härom dan

Men nu är allt för sent, nu är det gjort, nu är du dömd

Du blir ett fnask och du är alltid deras fnask, och han är glömd

Men låt dom älta, dividera om vikten i det där

Här får man aldrig göra fel, här får man aldrig göra om

Jag säger Kom

Kom så ruttnar vi ihop

På alla veta-bättre-typer som ska säga hur man gör

För har man nån gång grävt en grop

Åt alla veta-bättre-typer

Får man jävlar ligga i och skämmas tills man dör

Ja, du går nedtryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst

Och den är lika spottad på som begagnade bröst

Nu faller löv, det blåser på, det börjar om

Jag säger Kom, här är världen, här är livet vi ska leva i

Vi, och alla duvorna på marken, alla fåglarna i skogen

Alla mänskorna i parken, alla herrarna på krogen

Här finns ingen som kan döma, här finns ingen mera lärd

Om ditt liv, om din stad, om ditt land, om din värld

Du kommer alltid tillbaks, med veta-bättre-direktiv

Till en värld, till ett land, till en stad, till ett liv

Några smulor till duvorna, min vän

Sen går vi hem

Ja, sen går vi hem

Sen går vi hem

Ja, sen går vi hem

Je wordt depressief op twee veel te ruige schoenen, het begint herfst te worden

Maar het is nooit zo wreed en zwart-wit als je denkt

Ik weet dat je het verkeerd zei, en de hele stad weet of het zo voelt

Je ging te ver, je bent altijd hun hoer.

ik zeg kom op

Alles is vergeven, ze praten gewoon onzin

Ze zijn vast al vergeten hoe leuk het kan zijn om rond te tuimelen

Je buste zit vol rock'n'roll en je haar is blond

Het zou oneerlijk zijn als iemand je daarvoor zou veroordelen

We gaan naar buiten en strooien kleine kruimels naar de vogels op de grond

Sommige dagen ben je één met alle mensen in het park

Jij mijn engel, in dit leven moet je roet doen voor alle shit die je hebt gedacht

Het maakt je saai en boos en depressief

In twee veel te ruwe schoenen stoomt je mond van de rook

We gaan naar huis, je kunt waarschijnlijk wegrotten op een stoel in mijn keuken

ik zeg kom op

Kom op, we rotten samen weg

Over alle weten-beter-types die zouden moeten zeggen hoe te doen

Omdat er ooit een kuil is gegraven

Aan alle weten-beter-types

Moge je verdomme liegen en je schamen tot je sterft

Er is een woord voor waar ik last van heb, maar dat ben ik nu vergeten

Dat om te laat te bedenken wat men zou moeten zeggen, en jij

Weet hoe het voelt, ik weet het, ik heb je gekend, ik ben eraan gewend

Ik had gisteren moeten zeggen wat ik vandaag bedacht heb

Maar nu is het te laat, nu is het klaar, nu ben je gedoemd

Je bent een hoer en je bent altijd hun hoer, en hij is vergeten

Maar laat ze wonen, verdeel het gewicht daarvan

Hier mag je nooit fouten maken, hier mag je nooit overdoen

ik zeg kom op

Kom op, we rotten samen weg

Over alle weten-beter-types die zouden moeten zeggen hoe te doen

Omdat er ooit een kuil is gegraven

Aan alle weten-beter-types

Moge je verdomme liegen en je schamen tot je sterft

Ja, je wordt depressief op twee veel te ruwe schoenen, het begint herfst te worden

En het is net zo bespuugd als gebruikte borsten

Nu vallen bladeren, het waait, het begint opnieuw

Ik zeg Kom, hier is de wereld, hier is het leven waarin we moeten leven

Wij, en alle duiven op de grond, alle vogels in het bos

Alle mensen in het park, alle heren in de taverne

Er is hier niemand die kan oordelen, hier is geen geleerde meer

Over je leven, over je stad, over je land, over je wereld

Je komt altijd terug, met betere richtlijnen

Naar een wereld, naar een land, naar een stad, naar een leven

Wat kruimels voor de duiven, mijn vriend

Dan gaan we naar huis

Ja, dan gaan we naar huis

Dan gaan we naar huis

Ja, dan gaan we naar huis