Ett slags liv - Lars Winnerbäck

Jag har aldrig drömt om diamanter

Jag har aldrig drömt om guld

Jag har drömt för att få vila en stund

Från ärenden och skuld

Från en kall och blåsig vinter

Från ett inarbetat mönster

Jag är ingenstans på väg här

Men det lyser i ditt fönster

På varsin sida samma säng

På varsin sida jorden

Här rullar bilder från en undergångsfilm

Och jag har svårt att finna orden

Ser du stenarna som rullar här

Det blir aldrig mer som förr

Det här är sista gången jag

Vänder om och ringer på din dörr

För tradarna som ger sig ut på vägarna

Eller båtarna som lämnar sin hamn

Jag kommer aldrig sluta höra

Hur dom ropar mitt namn

Ta vind, ge dig av, här finns en famn

Och ett slags liv

Hör du sångerna och ropen

Det är ungarna på gården

Dom säger att allvaret är över

För den här gången

Det var en hare där i snåren

Häll upp mer av det röda

Och säg att du vill ha mig

Jag är lite rädd

Att andra män ska komma hit och ta dig

Och jag är rädd att du mår bra nu

Att allt det onda har gått över

Jag är rädd att jag står kvar på samma punkt

Utan nåt som jag behöver

Gav jag upp det allra dyraste

Lite grann får man försaka

Jag var bara rädd att

Himlen skulle hämta mig tillbaka

Medan tradarna ger sig ut på vägarna

Eller båtarna lämnar sin hamn

Jag kommer aldrig sluta höra

Hur dom ropar mitt namn

Ta vind, ge dig av, här finns en famn

Och ett slags liv

Ik heb nooit van diamanten gedroomd

Ik heb nooit van goud gedroomd

Ik droom al een tijdje van rusten

Van zaken en schulden

Van een koude en winderige winter

Vanuit een vast patroon

Ik ga hier nergens heen

Maar het schijnt in je raam

Aan elke kant hetzelfde bed

Aan elke kant van de aarde

Hier zijn foto's van een doomsday-film

En ik heb moeite om de woorden te vinden

Zie je de stenen hier rollen?

Het zal nooit meer hetzelfde zijn

Dit is de laatste keer dat ik ben

Draait zich om en belt aan

Voor de handelaars die de weg op gaan

Of de boten die hun haven verlaten

Ik zal nooit stoppen met horen

Hoe ze mijn naam noemen

Pak de wind, stap uit, hier is een knuffel

En een soort leven

Hoor je de liedjes en het geschreeuw?

Het zijn de kinderen op de boerderij

Ze zeggen dat de ernst voorbij is

Voor nu

Er zat een haas in het struikgewas

Schenk meer van het rood

En zeg dat je me wilt

ik ben een beetje bang

Dat andere mannen hier moeten komen en je meenemen

En ik ben bang dat het nu goed met je gaat

Dat al het kwaad voorbij is

Ik ben bang dat ik op hetzelfde punt vastzit

Zonder iets dat ik nodig heb

Ik gaf de duurste op

Je moet een beetje opgeven

Ik was gewoon bang om

De hemel zou me terughalen

Terwijl de handelaren de weg op gaan

Of de boten verlaten hun haven

Ik zal nooit stoppen met horen

Hoe ze mijn naam noemen

Pak de wind, stap uit, hier is een knuffel

En een soort leven