Död och himmel - Lars Winnerbäck

Jag hörde från din vän

Att du lämna oss igår

Bland fotbollen, kalendrarna och snön

Att du aldrig sa adjö

Men vi hörde dig ändå

Du har väl alltid släpat runt din sista sömn

Och stan blev tyst och underlig

Den kommer säkert bli sig lik

Men det är som att den saknar lite ström

Jag ser en kö vid Marie Laveau

Och det är glest på Röde Orm

Och lindarna ser bara ut som gamla träd

Och jag följer taxametern

Och jag ser en horisont

Och en tunnel och ett ljus och allt det där

Det är så mycket som har hänt här

Vänner, fester, kärlek, barn

Vi söker och vi rymmer och vi längtar

Och vad man än ska tro om död och himmel

Du är nånstans, du är nånstans

Folk går på och kliver av

På gröna linjen söder ut

En trött och långsam vardagsandedräkt

Och det blir fredagskväll igen

En vanlig radhustacokväll

Nån blir glad av sånt och nån blir knäckt

Jag står och ser vad du blir utan

Det är så tydligt det är så skört

Och det dånar som ett hav där under bron

Och jag minns den kvällen

När vi satt på lokal

Och du skrattade och grät på samma gång

Och du skulle bli farsa

Och du höll ett tal

Du sa jag kan inte, jag kan verkligen inte sånt

Annonser och blomsterbud

Och cirka plus minus noll

Och fasaden som har spelat ut sin roll

Och vad man än ska tro om död och himmel…

Jag hörde från min vän

Att du lämna oss igår

Bland tidtabeller och tunnelbanetåg

Att du aldrig sa adjö

Men vi hörde dig ändå

Vi var många här som kände och som såg

Ik hoorde van je vriend

Dat je ons gisteren hebt verlaten

Tussen het voetbal, de kalenders en de sneeuw

Dat je nooit afscheid hebt genomen

Maar we hebben je toch gehoord

Je hebt je laatste slaap waarschijnlijk altijd rondgesleept

En de stad werd stil en vreemd

Het zal zeker hetzelfde zijn

Maar het is alsof het wat kracht mist

Ik zie een wachtrij bij Marie Laveau

En het is schaars op Röde Orm

En de lindebomen lijken net oude bomen

En ik volg de taxameter

En ik zie een horizon

En een tunnel en een licht en zo

Er is hier zoveel gebeurd

Vrienden, feestjes, liefde, kinderen

We zoeken en we ontsnappen en we verlangen

En wat je ook denkt over dood en hemel

Je bent ergens, je bent ergens

Mensen stappen in en uit

Op de groene lijn naar het zuiden

Een vermoeide en langzame dagelijkse ademhaling

En het is weer vrijdagavond

Een gewone taco-avond in een herenhuis

Iemand wordt daar blij van en iemand wordt gekraakt

Ik sta en zie wat je wordt zonder

Het is zo duidelijk dat het zo kwetsbaar is

En het dondert als een zee onder de brug

En ik herinner me die nacht

Toen we op het terrein zaten?

En je lachte en huilde tegelijk

En jij zou een vader zijn

En je hield een toespraak

Je zei dat ik het niet kan, dat kan ik echt niet

Advertenties en bloemenaanbiedingen

En ongeveer plus of min nul

En de façade die zijn rol heeft gespeeld

En wat je ook denkt over de dood en de hemel...

Ik hoorde van mijn vriend

Dat je ons gisteren hebt verlaten

Tussen dienstregelingen en metro's

Dat je nooit afscheid hebt genomen

Maar we hebben je toch gehoord

Velen van ons hier wisten en zagen