Weekend i Harare - Mikael Wiehe

Sheraton i Harare

Var ett ganska märkligt ställe

Där det reste sej på slätten

Som ett gyllne mausoleum

Och safariklädda damer

Drack gingroggar i baren

Och kontokorten fladdrade

Som fjärilar i värmen

Vi hade kommit från hela världen

För att väcka dom som sover

Och vi intog deras ställe

Och vi fyllde det med sång

Tills det darra' som ett struphuvud

Och bulta' som ett hjärta

Tills det skälvde och pulserade

Som våren i oktober

Du hade rest i flera dagar

För att ta dej över gränsen

Och berätta vad som hände

Med dom som gjorde motstånd

Hur man fängslade och slog dom

Hur man mörda' och tortera' dom

I Johannesburg och Kapstaden

I Soweto och Pretoria

Och du började nästan gråta

När du berättade om Nthabiseng

Som polisen sköt i ryggen

När hon redan hade fallit

Så hon numer satt i rullstol

Och aldrig skulle gå igen

Fast hon just var fyllda tretton

Och så gärna ville dansa

Och på natten satt vi allihop

På rum elvahundraåtta

För att ingen kunde sova

Efter allt, vi hade hört

Och flaskan gick från mun till mun

Och vi pratade och skrattade

Och alla var vi vänner

Fast vi aldrig hade setts förut

Och du lånade gitarren

Och du kunde samma sånger

Som dom, jag hade lärt mej

En gång för länge sen

Och du strålade av glädje

Av oräddhet och styrka

Och du återgav mej tron på det

Dom modiga kallar framtiden

Och när weekenden var över

Så reste du tillbaka

Tillbaka över gränsen

Till våldet och förtrycket

Och jag steg ombord på planet

Som tog mej upp i himlen

Och jag svävade bland stjärnorna

Som strålade och gnistrade

Och på morgonen i London

När jag läste Herald Tribune

Så undrade jag om du var en av dom

Som hade arresterats

Och jag tänkte på din glädje

På din oräddhet och styrka

Och jag visste att jag aldrig

Skulle kunna svika eller tveka mer

Sheraton en Harare

Was een nogal vreemde plaats

Waar het opkwam op de vlakte

Als een gouden mausoleum

En in safari geklede dames

Dronken gingroggs aan de bar

En de creditcards fladderden

Als vlinders in de hitte

We waren van over de hele wereld gekomen

Om degenen die slapen wakker te maken

En wij namen hun plaats in

En we vulden het met lied

Tot het trilt als een strottenhoofd

En klopt 'als een hart'

Tot het trilde en pulseerde

Zoals de lente van oktober

Je was al een aantal dagen op reis

Om je over de grens te brengen

En vertel me wat er is gebeurd

Met degenen die weerstand boden

Hoe ze op te sluiten en te verslaan?

Hoe ze te vermoorden en te martelen?

In Johannesburg en Kaapstad

In Soweto en Pretoria

En je begon bijna te huilen

Toen je me vertelde over Nthabiseng

Terwijl de politie in de rug schoot

Toen ze al gevallen was

Dus ze zat nu in een rolstoel

En zou nooit meer gaan?

Hoewel ze net dertien was geworden

En dus wilde dansen

En 's avonds zaten we allemaal

In kamer elfhonderdacht

Omdat niemand kon slapen

We hadden tenslotte gehoord

En de fles ging van mond tot mond

En we praatten en lachten

En we waren allemaal vrienden

Hoewel we nog nooit eerder waren gezien

En je leende de gitaar

En je kende dezelfde liedjes

Net als zij had ik geleerd

Een keer lang geleden

En je straalde vreugde uit

Van onverschrokkenheid en kracht

En je hebt mijn vertrouwen erin hersteld

De dapperen bellen de toekomst

En toen het weekend voorbij was

Dus je reisde terug

Terug over de grens

Aan het geweld en de onderdrukking

En ik ging aan boord van het vliegtuig

Wie nam me mee naar de hemel

En ik zweefde tussen de sterren

Die straalde en schitterde

En in de ochtend in Londen

Toen ik de Herald Tribune las

Dus ik vroeg me af of jij een van hen was

Wie was er gearresteerd?

En ik dacht aan je vreugde

Op je onverschrokkenheid en kracht

En ik wist dat ik nooit

Kan teleurstellen of meer aarzelen