Sevilla - Mikael Wiehe

Det var om hösten

då när träden fäller bladen

och kvällarna är ljumma

efter sommar’ns heta sol

Apelsinerna på träden

är mogna sedan länge

Och promenadens paviljonger

har slått igen för länge sen

Gatorna låg tomma

medan regnet föll i skurar

Turisterna var borta

Bara tiggarna fanns kvar

Vi gick omkring i gränderna

vid Puerta Macarena

där mycket gamla murar

inte längre ger nåt skydd

Jag tror, jag stannar i Sevilla

där vindarna är ljumma

och apelsinerna är mogna

och där livet har sin gång

Det var då du sa det till mej

att din kärlek hade svalnat

Du sa att allt förändras

och mitt hjärta frös till is

Sen gick vi till hotellet

för att packa våra väskor

och åka ut till planet

som skulle ta oss hem

Jag tror, jag stannar i Sevilla

där kvinnorna är vackra

och alltid utom räckhåll

liksom svalorna i skyn

De’e svårt att tänka tanken

den att hemma är där borta

i mörkret och i kylan

och där inget mer blir sagt

Jag tror, jag stannar i Sevilla

i väntan på att våren

ska tina upp mitt hjärta

och förvandla det till en fjäril

Jag tror, jag stannar i Sevilla

där ritualerna kring livet

kring kärleken och döden

kanske skyddar mej från smärtan

Det var om hösten

då när träden fäller bladen

och kvällarna är ljumma

efter sommar’ns heta sol

Het was in de herfst

dan wanneer de bomen hun bladeren laten vallen

en de avonden zijn zwoel

na de hete zon van de zomer

De sinaasappels aan de bomen

zijn lang rijp

En de paviljoens van de promenades

heeft een lange tijd geleden teruggeslagen

De straten waren leeg

terwijl de regen in buien viel

De toeristen waren weg

Alleen de bedelaars bleven over

We liepen door de steegjes

bij Puerta Macarena

waar hele oude muren

biedt geen bescherming meer

Ik denk dat ik in Sevilla blijf

waar de wind zacht is

en de sinaasappels zijn rijp

en waar het leven zijn loop heeft

Dat is toen je me vertelde

dat je liefde was afgekoeld

Je zei dat alles aan het veranderen is

en mijn hart bevroor tot ijs

Toen gingen we naar het hotel

onze koffers pakken

en ga naar het vliegtuig

dat zou ons naar huis brengen

Ik denk dat ik in Sevilla blijf

waar vrouwen mooi zijn

en altijd buiten bereik

evenals de zwaluwen in de lucht

Het is moeilijk om na te denken

die thuis is daar

in het donker en in de kou

en waar niets meer wordt gezegd

Ik denk dat ik in Sevilla blijf

wachten op die lente

zal mijn hart ontdooien

en verander het in een vlinder

Ik denk dat ik in Sevilla blijf

waar de rituelen rond het leven

rond liefde en dood

beschermt me misschien tegen de pijn

Het was in de herfst

dan wanneer de bomen hun bladeren laten vallen

en de avonden zijn zwoel

na de hete zon van de zomer