Berget - Mikael Wiehe

Berget står vid havets strand.

Berget står där högt och brant,

reser sig mot himmelen,

nästan som ett monument.

Stormar kommer, regnet slår,

blixtar ljungar, åskan går.

Mörket faller tungt som bly,

varje natt är månen ny.

Berget står där berget står,

sommar, vinter, höst och vår.

Åren kommer och åren går.

Berget står där berget står.

Natten viker, dagen gryr.

Sanden ryker, dammet yr.

Solen bränner, utan nåd,

djupa spricker, öppna sår.

Och vintern kommer hård och kall,

köld och mörker överallt.

Havet piskar bergets topp,

isar, sargar bergets kropp.

Berget står där berget står…

Korpen kraxar högt i skyn,

grodor kväker djupt i dyn.

Fåret bräker i sin skock,

vargen löper med sin flock.

Harmargeddon, Hubbard Peak,

världen är sig ändå lik.

Ankan plaskar i sin damm,

liten sjö har liten strand

Berget står där berget står…

Vindar vänder, tuppar gal,

nya tider, nya svar.

Pendeln svänger, seden vrids,

flöjlar snurrar hit och dit.

Stjärnor faller, stjärnor föds,

människor skiljs och människor möts.

Molnen kommer och ger sig av

mot nya segrar och nya nederlag.

Berget står där berget står…

Åren kommer, åren går.

Berget står där berget står.

De berg staat aan de kust.

De berg staat daar hoog en steil,

stijgt naar de hemel,

bijna als een monument.

Stormen komen, de regen slaat,

bliksem flitst, donder gaat.

De duisternis valt zwaar als lood,

elke nacht is de maan nieuw.

De berg staat waar de berg staat,

zomer, winter, herfst en lente.

De jaren komen en de jaren gaan voorbij.

De berg staat waar de berg staat.

De nacht verdwijnt, de dag breekt aan.

Het zand rookt, stoffige duizeligheid.

De zon brandt, zonder genade,

diepe scheuren, open wonden.

En de winter komt hard en koud,

overal koud en donker.

De zee slaat de top van de berg,

ijs, littekens op het lichaam van de berg.

De berg staat waar de berg staat...

De raaf knettert hoog in de lucht,

kikkers kwaken diep in de duinen.

Het schaap breekt in zijn schok,

de wolf rent met zijn roedel.

Harmargeddon, Hubbard Peak,

de wereld is nog steeds hetzelfde.

De eend spettert in zijn vijver,

klein meer heeft een klein strand

De berg staat waar de berg staat...

Winden draaien, hanen galopperen,

nieuwe tijden, nieuwe antwoorden.

De slinger zwaait, de gewoonte is verdraaid,

fluweel spint hier en daar.

Sterren vallen, sterren worden geboren,

mensen scheiden en mensen ontmoeten elkaar.

De wolken komen en gaan

tegen nieuwe overwinningen en nieuwe nederlagen.

De berg staat waar de berg staat...

De jaren komen, de jaren gaan voorbij.

De berg staat waar de berg staat.