55 - Mikael Wiehe

55 år gammal

Klockan är tre

Jag vaknar mitt i natten

Jag kan inte ligga här mer

Jag stiger upp ur min säng

och tar på mina kläder

Smyger ut ur mitt sovrum

lätt som en fjäder

Min hustru framför datorn

i rummet bredvid

koncentrerar sej på skärmen

som om hennes liv stod på spel

Hon sitter i sin morgonrock

med hörlurar på

Hon märker inte

att jag går

55 år gammal…

55 år gammal

Jag går hemifrån

Jag går ut genom dörren

utan att vända mej om

Jag går ut över gräsmattan

Jag går in ibland träden

Det här är den gamla

vanliga vägen

Jag går förbi fotbollsplanen

där mina barn spela' boll

Jag går förbi Stadsteatern

där jag aldrig fick nån roll

Jag går förbi skolan

där jag till slut blev student

Jag går förbi biblioteket

som står bommat och stängt

Jag går förbi statsministerns

omskrivna bostad

Jag går förbi ett par soptunnor

där nån står och rotar

Jag går förbi kasinot

Där lyser det än

Jag går förbi parken som anlas

för många kungar sen

55 år gammal…

55 år gammal

Jag strövar i natten

Jag går längs kanalens

smutsbruna vatten

Jag går förbi hotellet

Jag går över bron

Sen är jag framme

vid stans järnvägstation

Jag står där rätt länge

Jag längtar till värmen

Jag ser på tidtabellen över tågen

som går långt ut i världen

Jag tänker på livet

som jag har levt det tills nu

Jag tänker på hur livet

skulle kunna se ut

55 år gammal…

55 år gammal

Jag går hem igen

längs tomma gator

där allt är stängt

Förbi den fete kungen

som sitter staty på sin feta häst

Över det stora torget

där allt är släckt

Jag går förbi torrlagda fontäner

med gubbar som gapar

Jag svänger om hörnet

in på min egen gata

Hittar nyckeln, öppnar dörren

smyger in i mitt rum

Klär av mej, lägger mej

Allt är lugnt

Min hustru framför datorn

i rummet bredvid

koncentrerar sej på skärmen

som om hennes liv stod på spel

Hon sitter i sin morgonrock

med hörlurarna av

Hon märker inte

att jag är tillbaks

55 jaar oud

Het is drie uur

Ik word midden in de nacht wakker

Ik kan hier niet meer blijven

ik kom uit bed

en trekt mijn kleren aan

Uit mijn slaapkamer sluipen

Licht als een veer

Mijn vrouw achter de computer

in de kamer ernaast

concentreert zich op het scherm

alsof haar leven op het spel staat

Ze zit in haar badjas

met koptelefoon op

Ze merkt het niet

dat ik ga

55 jaar oud…

55 jaar oud

ik ga van huis

ik ga de deur uit

zonder om te draaien

Ik loop over het gazon

Ik ga soms in de bomen

Dit is de oude

gewone manier

Ik loop langs het voetbalveld

waar mijn kinderen 'ball' spelen

Ik loop langs het Stadsteatern

waar ik nooit een rol heb gekregen

Ik loop langs de school

waar ik uiteindelijk student werd

Ik loop langs de bibliotheek

die is versperd en gesloten

Ik loop langs de minister-president

herschreven behuizing

Ik loop langs een paar bakken

waar iemand staat en wroet

Ik loop langs het casino

Het schijnt daar nog steeds

Ik loop langs het park dat wordt aangelegd

te veel koningen dan

55 jaar oud…

55 jaar oud

Ik dwaal in de nacht

Ik loop langs het kanaal

vuil bruin water

Ik loop langs het hotel

ik steek de brug over

Dan ben ik hier

op het treinstation van de stad

Ik sta daar al een hele tijd

Ik verlang naar de hitte

Ik kijk naar de dienstregeling van de treinen

die ver de wereld in gaat

Ik denk aan het leven

zoals ik het tot nu toe heb geleefd

Ik denk aan hoe het leven is

zou eruit kunnen zien

55 jaar oud…

55 jaar oud

Ik ga weer naar huis

langs lege straten

waar alles gesloten is

Voorbij de dikke koning

wie zit standbeeld op zijn dikke paard

Aan de overkant van het centrale plein

waar alles uit is

Ik loop langs gedraineerde fonteinen

met gapende oude mannen

ik draai de hoek om

in mijn eigen straat

Vindt de sleutel, opent de deur

sluipt mijn kamer binnen

Kleed me uit, zet me neer

Alles is cool

Mijn vrouw achter de computer

in de kamer ernaast

concentreert zich op het scherm

alsof haar leven op het spel staat

Ze zit in haar badjas

met de koptelefoon uit

Ze merkt het niet

dat ik terug ben