Pojken Och Äventyret - Mikael Wiehe

Hjärtat slog i bröstet

Den dan jag gav mej av

För att söka efter äventyr

Och se vart stigen bar

Mitt mål stod klart framför mej

Det skimrade och brann

Jag ville vinna dej prinsessa

Ditt rike och din hand

Jag gick så frisk och frejdig

Jag gick så rak och stolt

Det fanns ingenting som skrämde mej

Varken fan eller troll

Det var ju dej jag skulle finna

Det var ju dej jag skulle få

Och alla fåglar kvittrade

Och himlen var så blå

Men skogens fåglar tystnade

Och solens skiva sjönk

Och stigen blev en villoväg

Så slingrande och lömsk

Och när kölden tog min vilja

Och när mörkret tog mitt mod

Vad hjälpte det att ropa

I skräckens svarta skog

Och regnet ven och visslade

Och stormen skrek och pep

Och törnen rev mej blodig

När trollen drog mej med

Och det var dej jag drömde om

Och det var dej jag ville ha

När jag levde ibland hundarna

I Bergakungens sal

Och när jag brottades med jätten

Och när jag slogs mot törst och svält

Och när jag skrek av skräck och smärta

I drakens heta eld

Och när jag yrade i feber

Och när min kropp var täckt av sår

Då var det dej mitt hjärta längtade

Och dej mitt öga såg

Och nu står jag här framför dej

Sådan som jag blev

Efter lögnerna och sveken

Och all min ensamhet

Och jag frågar dej stolts jungfru

Och jag fruktar för ditt svar

Vad är det du förväntar dej

Av en mänskorest som jag

Då reser sej prinsessan

Så liljevit och sval

Med rosenröda läppar

I kungaborgens sal

Hennes ögon är så klara

Hennes röst så varm och öm

Och allting är en saga

Och allting är en dröm

Het hart klopt in de borst

De dag dat ik vertrok

Op zoek naar avontuur

En zie waar het pad ging

Mijn doel was duidelijk voor me

Het glinsterde en brandde

Ik wilde een prinses voor je winnen

Uw koninkrijk en uw hand

Ik ging zo gezond en gelukkig

Ik liep zo recht en trots

Er was niets dat me bang maakte

Noch fan, noch troll

Jij was het die ik zou vinden

Jij was het die ik zou krijgen

En alle vogels fluiten

En de lucht was zo blauw

Maar de vogels van het bos zwegen

En de zonneschijf viel

En het pad werd een omweg

Zo kronkelig en verraderlijk

En toen de kou mijn wil nam

En toen de duisternis mijn moed vergde

Wat hielp het om te schreeuwen?

In het zwarte woud van terreur

En de regen kwam en floot

En de storm schreeuwde en pep

En de doornen scheurden me bloedig

Toen de trollen me meesleurden

En dat was jij waar ik van droomde

En dat was jij die ik wilde

Toen ik soms de honden leefde

In Bergakungens sal

En toen ik worstelde met de reus

En toen ik dorst en honger had

En toen ik schreeuwde van angst en pijn

In het hete vuur van de draak

En toen ik duizelig was van koorts

En toen mijn lichaam bedekt was met zweren

Toen was jij het waar mijn hart naar verlangde

En jij mijn oog zag

En nu sta ik hier voor je

Zoals ik werd

Na de leugens en het verraad

En al mijn eenzaamheid

En ik vraag je trots meid

En ik vrees voor je antwoord

Wat verwacht je?

Van een menselijk overblijfsel zoals ik

Dan staat de prinses op

Zo leliewit en koel

Met roze lippen

In de Koningszaal

Haar ogen zijn zo helder

Haar stem zo warm en teder

En alles is een sprookje

En alles is een droom