Cosmopol - Suffocate for Fuck Sake

Unknowing, unwilling

Misery on papper

Without doubt or thought

I signed

Bound to unfourtune

I lick the hand that feeds

Bound to try again

As I bleed

Enough was never enough for me

A life in dept

I can feel their eyes

In the back of my neck

Endlessly hungers for more

They are watching me

«Men den här skulden, i alla fall, det började bli läbbigare och läbbigare och

de började faktiskt göra… de gjorde ett hembesök, utanför mitt hem,

då de blev hotfulla.

Och då blir jag rädd, jätterädd.

Och de började även

nämna personer som jag hade näras adresser och liksom frågade, 'Trivs de bra

där de bor?'

och såna här saker, och jag började inse såhär… fan,

nu har mitt spelade fått såna konsekvenser att det utsätter andra för fara,

liksom.

Vad håller jag på med, liksom.

Men sen var det vid ett tillfälle då

jag väntade på några kompisar som skulle komma hem till mig, och de skulle

komma hem och vi skulle röka lite gräs, spela TV-spel, laga middag,

ha det jättemysigt, så att… De-- Jag ringer dem, och så vet jag, såhär,

vid den här… ja, jag ringer dem, ber-- Kollar var de är någonstans,

de säger att de är på väg hem till mig, så jag sätter upp-- Låser upp dörren,

och sen går jag in och duschar.

Och när jag står i duschen och ska ta mig ur

och står och torkar mig såhär, då hör jag hur en dörr öppnas, men badrumsdörren

är ju stängd.

Men jag hör hur min ytterdörr öppnas och sen så hör jag också hur

någon låser den, inifrån.

Och redan där så vet jag att det är inte mina

kompisar.

Och den vetskapen, när jag är egentligen en livrädd kille,

och inser att jag är skyldiga-- Jag är skyldig pengar till några som inte är

så trevliga, och de är mest troligt i min lilla lägenhet just nu.»

Onwetend, onwillig

Ellende op papier

Zonder twijfel of gedachte

Ik heb me aangemeld

Gebonden aan unfourtune

Ik lik de hand die voedt

Ik moet het nog een keer proberen

Terwijl ik bloed

Genoeg was nooit genoeg voor mij

Een leven in diepte

Ik kan hun ogen voelen

Achter in mijn nek

Eindeloos honger naar meer

Ze houden me in de gaten

«Men den här skulden, ik alla fall, det började bli läbbigare och läbbigare och

de började faktiskt göra... de gjorde ett hembesök, utanför mitt zoom,

då de blev hotfulla.

Och då blir jag rädd, jätterädd.

Och de började även

nämna personer som jag hade näras adresser och liksom frågade, 'Trivs de bra

där de bor?'

och sna här saker, och jag började inse såhär… fan,

nu har mitt spelade fått såna konsekvenser att det utsätter andra för fara,

leuk.

Vad håller jag på med, liksom.

Mannen sen var det vid ett tillfälle då

jag väntade på några kompisar som skulle komma zoom till mig, och de skulle

komma hem och vi skulle röka lite gräs, spela TV-spel, laga middag,

ha det jättemysigt, så att… De-- Jag ringer dem, och så vet jag, såhär,

vid den här… ja, jag ringer dem, ber-- Kollar var de är någonstans,

de säger att de är på väg zoom till mig, så jag sätter upp-- Låser upp dörren,

och sen går jag in och duschar.

Och när jag står i duschen och ska ta mig ur

och och torkar mig såhär, då hör jag hur en dörr öppnas, men badrumsdörren

är gewoon stängd.

Mannen jag hör hur min ytterdörr öppnas och sen så hör jag också hur

någon låser den, inifrån.

Och redan där så vet jag att det är inte mina

kompisar.

Och den vetskapen, när jag är egentligen en livrädd kille,

och inser att jag är skyldiga-- Jag är skyldig pengar till några som inte är

så trevliga, och de är mest troligt i min lilla lägenhet just nu.»