Djurgårdsmässa - Cornelis Vreeswijk

Bror Andersson går framåt med nävar och med krut

Och Petterson föryngras i förtreten

Men stackars lilla Lundström han sixar som förut

Och ängslas för den stora kometen

Han söker sina drömmar och letar sina ljus

Och han gnolar sina visor på krog och fattighus

Mens Andersson går framåt med puka och salut

Och Petterson dras uppåt av magneten

I nya krya tider har människorna brått

Och springer så det dövar och det slamrar

I nya krya tider har människohjärtat fått

Elektriskt ljus i båda sina kamrar

Där sitter inget barn mer och gråter eller hur?

För gråten är en ynkrygg och en kasperfigur

I nya krya tider har människorna brått

För allt det myckna nya som belamrar

Ej vilja vi begynna någon domaredans

Ty domare finns det alltför gott om

Så lämnom vi kometen med krona och med svans

Och nya krya herrar som har bråttom

Vad synes er om våren som fantiserar stort

Om blommor och om blader i sommarens port?

Ej vilja vi begynna någon domaredans

Men det blyga och det spröda är det smått om

De frejdliga och friska behärskar sin trapets

Och lyfter sig på alla håll och kanter

Men mycket här i världen av styrkedom har getts

Av clowner och av små komedianter

Hur skulle det så vara förutan någon bön

Om vår lilla pappa Geno fick ut sin lilla lön?

Fast han inte är så hemma på hantel och trapets

Och har det svårt på alla håll och kanter

Ty blundom vi för bristen hos denne lille man

Och bristen hos den ena och den andra

Skjut ej på pianisten för han gör så gott han kan

Och för övrigt är det meningslöst att klandra

Så ropar det en Lillklas i skogen någonstans

«Hej hoppla mina hästar!»

fast de inte alls är hans

Så blundom vi för bristen hos denne lille man

Och bristen hos den ena och den andra

Broeder Andersson gaat vooruit met vuisten en buskruit

En Petterson is verjongd in spijt

Maar arme kleine Lundström, hij zessen als voorheen

En bezorgd over de grote komeet

Hij zoekt zijn dromen en zoekt zijn lichten

En hij neuriet zijn liedjes in tavernes en armenhuizen

Mens Andersson gaat vooruit met stoten en saluutschoten

En Petterson wordt omhoog getrokken door de magneet

In nieuwe tijden hebben mensen haast

En rent zo dat het oorverdovend en kletterend is

In nieuwe koude tijden heeft het menselijk hart ontvangen

Elektrisch licht in beide kamers

Geen huilende kinderen meer, toch?

Want huilen is een jammerlijke richel en een Casper-figuur

In nieuwe tijden hebben mensen haast

Voor alle vele nieuwe dingen die rommelig worden

We willen geen jurydans beginnen

Want rechters zijn er te talrijk

Dus laten we de komeet achter met een kroon en met een staart

En nieuwe heren die haast hebben

Wat dacht je van de lente die groots fantaseert

Van bloemen en bladeren in de poort van de zomer?

We willen geen jurydans beginnen

Maar verlegen en kwetsbaar zijn er maar weinig tussen

De vreedzame en gezonde beheersen hun trapeze

En stijgt in alle richtingen en randen

Maar veel in deze wereld van kracht is oordeel gegeven

Van clowns en van kleine komieken

Hoe zou het zijn zonder enig gebed

Als onze kleine papa Geno zijn kleine salaris zou krijgen?

Al is hij niet zo thuis op dumbbells en trapeze

En heb het moeilijk in alle richtingen

Want we hebben een oogje dichtgeknepen voor de tekortkoming van deze kleine man

En het gemis van het een en het ander

Schiet de pianist niet neer, want hij doet zijn best

En trouwens, het heeft geen zin om de schuld te geven

Zo roept een Lillklas ergens in het bos

«Hallo hop mijn paarden!»

hoewel ze helemaal niet van hem zijn

Dus sloten we een oogje dicht voor de tekortkomingen van deze kleine man

En het gemis van het een en het ander