Spelmannen - Hootenanny Singers

Jag är spelman, jag skall spela på gravöl och på dans

I sol och när skyar skymma månens skära dans

Jag vill aldrig höra råd och jag vill spela som jag vill

Jag spelar för att glömma att jag själv finnes till

Jag vill inte tröska råg och jag vill inte repa lin

Ty den hand som stråken skälver i skall hållas vek och fin

Ni får inte ge min bannor eller kalla mej för lat

Fast jag stundom hellre hungrar än jag spelar för mat

Jag vill inte gräva jorden, jag vill inte hugga ved

Jag vill drömma under häggarna till solen hon gått ned

Och i kvällens röda brand ska jag stå upp med min fiol

Och spela tills ert öga lyser hett som kvällens sol

Jag ska spela när ni gräva era kära ner i jord

Jag ska spela hela sorgen i en visa utan ord

Och det svarta som var döden och som hälsat vid er säng

Det skall forsa som en strömmande sorg från min sträng

Jag ska följa genom dalarna i höstens höga natt

Och i rök från hundra milor ska jag sjunga som besatt

Och när natten böljar becksvart över skogstjärnens skum

Mina basar skola ropa djupt ur mänskosjälens rum

Tre sorgens strängar har jag — den fjärde har gått av

Den brast i en skälvning på den bästa vännens grav

Men ända in i döden vill jag följa er med sång —

Och jag vill dö och jag vill spela till uppståndelse en gång

Ik ben een violist, ik ga grafbier spelen en dansen

In de zon en wanneer wolken de gesneden dans van de maan verduisteren

Ik wil nooit advies horen en ik wil spelen zoals ik wil

Ik speel om te vergeten dat ik besta

Ik wil geen rogge dorsen en ik wil geen vlas krabben

Voor de hand waarin de snaren trillen, moet zwak en fijn worden gehouden

Je moet me geen vloeken geven of me lui noemen

Hoewel ik soms eerder honger heb dan speel ik voor eten

Ik wil de aarde niet graven, ik wil geen hout hakken

Ik wil dromen onder de heggen van de zon die ze heeft ondergaan

En in het rode vuur van vanavond zal ik opstaan ​​met mijn viool

En speel tot je oog zo heet schijnt als de avondzon

Ik zal spelen als je je dierbaren in de grond graaft

Ik speel al het verdriet in een show zonder woorden

En het zwart dat de dood was en begroet door je bed

Het zal als een stromend verdriet uit mijn string stromen

Ik zal door de valleien volgen in de hoge nacht van de herfst

En in rook van honderd mijl zal ik zingen als geobsedeerd

En wanneer de nacht pikzwart golft over het schuim van de bosster

Mijn bazen zullen diep schreeuwen vanuit de kamer van de menselijke ziel

Ik heb drie snaren van verdriet - de vierde is afgegaan

Het schudde in een trilling op het graf van de beste vriend

Maar de hele weg naar de dood wil ik je vergezellen met een lied -

En ik wil dood en ik wil een keer naar de opstanding spelen