Duvemåla Hage - Helen Sjöholm

Sedan han lämnat Korpamoen

Tar han stigen mot Bökevara

Bidalites vägskäl ser han snart

En halv fjärdings väg är det bara

Skälljud från korna hör han svagt

Ifrån Åskålens näs och uddar

Hölassen där i träd och snår

Brukar kvarlämna strån och suddar

Över grind och stätta

Har han svingat sig, nu är han nära

Fötterna är lätta

För han vandrar vägen till sin kära

Åkerby har han bakom sig

Där ska dansas på lördagsnatten

När han passerat Åleberg

Ser han Kråkesjöns dunkla vatten

På Krysseboda sommaräng

Ser han liljekonvalj utslagen

Björkskogen där bär nya löv

Där är ljust in på sena dagen

Över grind och stätta

Har han svingat sig, nu är han nära

Fötterna är lätta

För han vandrar vägen till sin kära

Snart är han vid Sju Bönders grind

Jag kan skymta hans vita krage

Snart med hans axel mot min kind

Går jag i Duvemåla hage

Sinds hij Korpamoen verliet

Hij neemt het pad richting Bökevara

Hij zal spoedig het kruispunt van Bidalite zien

Het is nog maar een half kwartier

Blaffende geluiden van de koeien hoort hij zwakjes

Vanaf de landtong en landtongen van Åskålen

De hooizolder daar in bomen en struikgewas

Laat meestal rietjes en vervagingen achter

Over de poort en de poort

Heeft hij gezwaaid, nu is hij dichtbij

De voeten zijn licht

Omdat hij het pad naar zijn geliefde bewandelt

Hij heeft Åkerby achter zich

Zaterdagavond wordt er gedanst

Toen hij leberg . passeerde

Hij ziet het donkere water van het Kråkesjön .-meer

Op de zomerweide van Krysseboda

Hij ziet lelietje-van-dalen knock-out

Het berkenbos daar draagt ​​nieuwe bladeren

Het is licht in de late dag

Over de poort en de poort

Heeft hij gezwaaid, nu is hij dichtbij

De voeten zijn licht

Omdat hij het pad naar zijn geliefde bewandelt

Binnenkort is hij bij de Poort van Zeven Boeren

Ik kan een glimp opvangen van zijn witte kraag

Straks met zijn schouder tegen mijn wang

Ik ga naar de weide van Duvemåla