Så vände vinden - Kleerup, Helen Sjöholm

Och någon sa att skuggan under träden

Allt mer och mer som frosten kom blev vit

Som om dess gröna gräs var sommarns hår

Som hastigt åldrades och frös till is Jag stod tyst och frusen där i mörkret

Och hörde bara allt som var mig kärt

Försvinna i en mörk och isig vind

Och sommaren låg snart död i landet Rind Så vände vinden om

Den svarta hettan kom Sen föll jag rakt i armarna på någon

På någon som kom springande och skrek

Jag visste inte vem i detta mörker

Som fångat mig när båda benen svek Om detta var en djävul eller mänska

Ty dånet ökade till en orkan

Och den som höll mig ropade allt högre

Skydda ögonen det kommer snart Så vände vinden om

Den svarta hettan kom Då gjorde jag min röst så gäll jag kunde

Och skrek tillbaks till honom 'jag är blind

Och därför skyddad jag har aldrig sett

Men alltid bara känt på landet Rind' Då släppte mannen mig och sprang för livet

Jag vet ej vart i nattens heta dån

Som plötsligt bara kunde överröstas

Av fruktansvärda åskor fjärran från Så vände vinden om

Den svarta hettan kom Jag lyckades att nå en stenig håla

Där hettan ej var outhärdligt hård

Och någon förde mig ingenom natten

Den tid som följde blev mitt ödesår Jag lärde mig det stora skriets blindskrift

I ansikten jag tog på med min hand

Nu är jag sångerska i Tredje salen

Och återvänder aldrig till mitt land Så vände vinden om

Den svarta hettan kom

En iemand zei dat de schaduw onder de bomen

Meer en meer als de vorst kwam werd het wit

Alsof het groene gras het haar van de zomer was

Omdat het snel verouderde en tot ijs bevroor, stond ik daar stil en bevroren in het donker

En heb net alles gehoord wat me dierbaar was

Verdwijnen in een donkere en ijzige wind

En de zomer was al snel dood in het land Schors Dus de wind keerde

De zwarte hitte kwam en toen viel ik recht in iemands armen

Op iemand die aan kwam rennen en schreeuwen

Ik wist niet wie in deze duisternis

Wie betrapte me toen beide benen verraadden Of dit een duivel of een mens was?

Voor het gebrul steeg tot een orkaan

En degene die me vasthield schreeuwde luider en luider

Bescherm je ogen, het komt eraan, dus de wind is gedraaid

De zwarte hitte kwam. Toen maakte ik mijn stem zoals ik kon

En riep terug naar hem 'ik ben blind'

En daarom beschermd heb ik nog nooit gezien

Maar altijd alleen bekend in het land Rind 'Toen liet de man me los en rende voor zijn leven'

Ik weet niet waar in de hete donder van de nacht

Wat ineens alleen maar overruled kon worden

Van verschrikkelijke donderslagen ver van Dus de wind keerde

De zwarte hitte kwam, ik slaagde erin een rotsachtige grot te bereiken

Waar de hitte niet ondraaglijk hard was

En iemand nam me mee door de nacht

De tijd die volgde werd mijn jaar van het lot. Ik leerde de Braille van de Grote Schreeuw

In de gezichten die ik aanraakte met mijn hand

Nu ben ik zangeres in de Derde Zaal

En nooit meer terugkeren naar mijn land Dus de wind keerde

De zwarte hitte kwam