Våren I Backadalen - Dan Berglund

Solen står het över älvens stränder

Våra garvade ansikten glänser av svett

Backadalen sjunger för våra händer

Och vi hälsar våren med klingande spett

Vi sätter oss ner och snackar på solvarma balkar

Vi har öl ifrån Zyrenka, vi har tobak och snus

Och skjortorna dom fladdrar i vinden som svalkar

Och runt om står världen i bländande ljus

Så tröstlöst har vi kämpat för vårt levebröd

I mörker och kyla, i snålblåst och snö

I byssjvärmen satt vi och skämtade glatt

Mens stjärnor brann ut i den frostiga natt

Och det enda vi äger, det är vår heder

Som goda kamrater och rediga män

Visst skaffar vi oss ischias och styva leder

Men dona ska hålla i många år än

Säg Olle, du som gift dig och redan är bunden

Har du grubblat dig grå över skulder och lån

Så slå nu bort all oro och lev för stunden

Berätta nu stolt om din nyfödde son

Och Lappen, du flabbar och mår som en prins

Och minns små historier med hemtraktens kvinns

Men sträv är din röst av det bittra salt

Du svalde där hemma där mänskorna svalt

Och Tjocke-Per, du skrävlar och skräder ej orden

Och säger att basen är dum som en get

När han blev född av morsan till denna jorden

Så kolla hon in en och trodde hon sket

Karl-Alfred, du snyter den rödsvullna krana

Som ruttnat av brännvin och ensamma år

Men nu glömmer du din ömkliga levnadsbana

För sjömansbravader i ungdomens vår

Och Backadalen susar, den bultar och larmar

Den darrar, den suckar, den kvider och slår

Här har vi skördat stålet med knotiga armar

Och här har vi sått våra dagar och år

Och det är som om världen var bara vår egen

Tills vi plötsligt får syn på vår snokande boss

Och reser oss med möda och tvekan i stegen

Och kisar mot solen som nyss sken för oss

De zon is heet boven de oevers van de rivier

Onze gebruinde gezichten glinsteren van het zweet

Backadalen zingt voor onze handen

En we begroeten de lente met klinkende spiesen

We gaan zitten en praten op door de zon verwarmde balken

We hebben bier van Zyrenka, we hebben tabak en snus

En de shirts wapperen in de wind die verkoelt

En overal is de wereld in een oogverblindend licht

We hebben zo ontroostbaar gevochten voor ons levensonderhoud

In duisternis en kou, bij lichte wind en sneeuw

In de hitte van de kombuis zaten we vrolijk te grappen

Mannensterren zijn opgebrand in de ijzige nacht

En het enige wat we bezitten is onze eer

Als goede kameraden en bereidwillige mannen

Natuurlijk krijgen we ischias en stijve gewrichten

Maar dona gaat nog vele jaren mee

Zeg Olle, jij die getrouwd en al gebonden bent

Heb je grijs nagedacht over schulden en leningen?

Dus zet nu alle zorgen weg en leef voor het moment

Vertel nu met trots over je pasgeboren zoon

En Lappen, jij flabbergast en voel je als een prins

En onthoud kleine verhalen met de vrouwen van het thuisgebied

Maar ruw is jouw stem van het bittere zout

Je slikte thuis waar mensen verhongerden

En Tjocke-Per, jij rammelt en past de woorden niet aan

En zegt dat de basis zo dom is als een geit

Toen hij werd geboren bij de moeder van deze aarde

Dus ze controleerde er een en dacht dat ze was gebeurd

Karl-Alfred, je bedriegt de rode deining

Als verrot met cognac en eenzame jaren

Maar nu vergeet je je ellendige levenspad

Voor zeemansprestaties in de lente van de jeugd

En Backadalen zoemt, het is beukend en alarmerend

Het beeft, het zucht, het tjilpt en klopt

Hier hebben we het staal met knoestige armen geoogst

En hier hebben we onze dagen en jaren gezaaid

En het is alsof de wereld alleen van ons was

Tot we ineens onze snuffelende baas zien

En we reizen met moeite en aarzeling in de stappen

En tuurt naar de zon die net voor ons scheen