De Mördades Fria Republik - Dan Berglund

Jag åt min gröt och läste tidning

Tog väskan i min hand och kysste kärringen

Djup låg snön och natten såg mitt spår

Där på vägen som jag traskat fram i tretton långa år

Och denna dag låg vinden på från nord

Vi svetsade på däck, tretti meter över jord

Då hörde jag ett dån, och någon som skrek: -Sven!

Men allt försvann i blod och eld och det blev natt igen

Så vaknade jag upp i en kista utav gran

Och tänkte att det här, detr liknar ju själva fan

Och kärringen hon grät och varlikblek i sin syn

Medan prästen bad till herren gud med näsan sin i skyn

Sen firades jag ner till min enkla lägenhet

Och börjar rulla tummar i min tysta ensamhet

Då var det nån som sa: — Kamrat och bästa lik!

Välkommen till dom mördades fria republik!

Och där bland sten, bland rötter, sand och mull

Låg människor i led, hela jorden var full

Av kvinnor och män som arbetat en gång

Och dom reste sig så jorden skalv och stämde upp en sång

Vi mördades i den svenska industrin

Vi femhundra per år som blir slaktade som svin

I fabrikerna där man suger ut vår märg

Och störst av alla mördare är Jacob Wallenberg

Det var vi som höll igång hans fabrik

Det var vi som föll och blev burna ut som lik

Vi bugade för bödeln, vi gödde honom stor

Medan sossarna och facket sprang och putsade hans skor

Nu kräver vi hämnd, hör vårt bittra skrik

Det hörs genom maskinerna i varje fabrik

Det hörs i vindens sus och i höga furors sång

Och det kräver att du gör din plikt och hämnas oss en gång

Och genom maskinerna sjunger vi för er:

Studera Marx och Lenin och förena er

Klass mot klass måste striden stå

Och i tysthet ska vi stiga upp och vara med er då

Ik at mijn pap en las een krant

Nam de tas in mijn hand en kuste de teef

De sneeuw was diep en de nacht zag mijn spoor

Daar op de weg die ik dertien lange jaren heb betreden

En deze dag waaide de wind uit het noorden

We hebben aan dek gelast, dertig meter boven de grond

Toen hoorde ik een brul, en iemand riep: -Sven!

Maar alles verdween in bloed en vuur en het was weer nacht

Toen werd ik wakker in een kist van sparren

En dacht dat dit, het ziet eruit als de hel zelf

En de oude vrouw die ze huilde en bleek in haar ogen

Terwijl de priester tot de Here God bad met zijn neus in de lucht

Toen werd ik gevierd tot in mijn eenvoudige appartement

En begin duimen te rollen in mijn stille eenzaamheid

Toen zei iemand: - Kameraad en beste lijk!

Welkom in de vrije republiek van de vermoorden!

En daar tussen steen, tussen wortels, zand en aarde

Mensen stonden in de rij, de hele aarde was vol

Van vrouwen en mannen die ooit werkten

En ze stonden op, en de aarde beefde, en ze zongen een lied

We zijn vermoord in de Zweedse industrie

Wij vijfhonderd per jaar worden geslacht als varkens

In de fabrieken waar ons merg eruit wordt gezogen

En de grootste van alle moordenaars is Jacob Wallenberg

Wij waren degenen die zijn fabriek draaiende hielden

Wij waren het die vielen en als lijken werden weggedragen

We bogen voor de beul, we gaven hem veel te eten

Terwijl de sauzen en de vakbond renden en zijn schoenen poetsten

Nu eisen we wraak, hoor onze bittere kreet

Het is te horen door de machines in elke fabriek

Het wordt gehoord in het fluiten van de wind en in het lied van hoge dennen

En het vereist dat je je plicht doet en ons een keer wreekt

En via de machines zingen we voor jou:

Bestudeer Marx en Lenin en verenig u

Klasse tegen klasse, de strijd moet standhouden

En in stilte zullen we opstaan ​​en dan bij je zijn