Suzanne (Suzanne) - Anni-Frid Lyngstad

Suzanne tar dej med hem till sej nära floden

Du kan höra båtar ljuda sent på natten bredvid henne

När du vet att hon är tokig är det därför du är där

Och hon bjuder te och frukter komna ända ifrån Kina

Och just när du ska säga: Jag har ingen kärlek till dej

Får hon in dej på sin våglängd och hon låter floden svara

Att du alltid älskat henne

Och visst vill du gå med henne, när du följer är allt väl

Och hon vet att det är sanning

Att du har snuddat hennes kropp med din själ

Jesus var en sjöman den gång han gick på vattnet

Och hans ögon sökte länge från ett ödsligt torn av trä

Och när han visste säkert bara drunknade hans kunskap

Sa han: alla ska bli sjömän tills dess havet ger dom frihet

Men själv så var han bruten långt innan himlen syntes

Försakad, nästan mänsklig, han sjönk inför din visdom

Som en sten…

Och visst vill du följa honom, när du följer är allt väl

Och kanhända är det sanning

Att han har snuddat vid din kropp med sin själ

Nu tar Suzanne din hand och hon leder dej till floden

Hon är klädd i lump och fjädrar som nån annan burit förut

Solen flödar lugnt som honung ner på din och flodens drottning

Och hon visar för ditt öga där bland sopor och bland blommor

Finns det hjältar mitt bland sjögräs, det finns barn i någons morgon

Som är svaga för nåns kärlek, där finns svagheten för evigt

Och Suzanne håller spegeln

Och visst vill du gå med henne, när ni följs åt är allt väl

Och du vet att det är sanning

Att hon har snuddat vid din kropp med sin själ

Suzanne neemt je mee naar huis bij de rivier

Je kunt 's avonds laat naast haar boten horen klinken

Als je weet dat ze gek is, daarom ben je daar

En ze biedt thee en fruit uit heel China

En net wanneer je op het punt staat te zeggen: ik heb geen liefde voor jou

Ze krijgt je op haar golflengte en ze laat de rivier reageren

Dat je altijd van haar hield

En natuurlijk wil je met haar mee, als je haar volgt is alles goed

En ze weet dat het waar is

Dat je haar lichaam hebt aangeraakt met je ziel

Jezus was een zeeman toen hij het water op ging

En zijn ogen zochten een lange tijd vanuit een desolate houten toren

En toen hij het zeker wist, verdronk zijn kennis gewoon

Hij zei: iedereen zal matroos worden totdat de zee hen vrijheid geeft

Maar hij was zelf al gebroken lang voordat de hemel verscheen

Verlaten, bijna menselijk, zonk hij voor jouw wijsheid

Als een steen…

En natuurlijk wil je hem volgen, als je hem volgt is alles in orde

En misschien is dat waar

Dat hij je lichaam heeft aangeraakt met zijn ziel

Nu pakt Suzanne je hand en leidt ze je naar de rivier

Ze is gekleed in lompen en veren die iemand anders eerder heeft gedragen

De zon stroomt kalm als honing op jou en de koningin van de rivier

En ze toont aan je oog daar tussen afval en tussen bloemen

Zijn er helden in het midden van zeegras, zijn er kinderen in iemands ochtend

Wie zijn zwak voor iemands liefde, er is de zwakte voor altijd

En Suzanne houdt de spiegel vast

En natuurlijk wil je met haar mee, als je elkaar volgt gaat alles goed

En je weet dat het waar is

Dat ze je lichaam heeft aangeraakt met haar ziel