Vill du ha mig ändå - Tomas Andersson Wij

Jag var 17 år när jag kom hit

Med två dunkar Stockholmsvit

Och jag gick ner för gatan

Och speglade mig i fönstren

Jag hade släppt en bomb i mitt barndomsland

Det var nya spår, nya namn

Jag skulle ge mig själv det jag inte fått

Jag skulle springa kapp dom tåg som gått

Jag blir aldrig den

Jag skulle vilja vara

Vill du ha mig ändå

Så får du mig, du får mig

Jag var 17 år när jag kom hit

Jag har fyllt rummen bit för bit

Jag kan ge mig själv det jag vill ha

Ändå vaknar jag om nätterna

Och tror att allt ska tas från mig

Att jag målat in mig, straffat ut mig

Att jag missat nånting helt centralt

Och att ingen bor längs den väg jag valt

Jag blir aldrig den

Jag skulle vilja vara

Vill du ha mig ändå

Så får du mig, du får mig

Jag var 17 år när jag kom hit

Jag har fyllt rummen bit för bit

Ik was 17 toen ik hier kwam

Met twee blikken Stockholm Suite

En ik ging de straat op

En weerspiegelde mij in de ramen

Ik had een bom laten vallen in het land van mijn kinderjaren

Er waren nieuwe nummers, nieuwe namen

Ik zou mezelf geven wat ik niet kreeg

Ik zou racen met de treinen die zijn gepasseerd

Dat zal ik nooit zijn

ik zou willen zijn

Wil je me toch?

Dan snap je mij, dan snap je mij

Ik was 17 toen ik hier kwam

Ik heb de kamers stukje bij beetje gevuld

Ik kan mezelf geven wat ik wil

Toch word ik 's nachts wakker

En denken dat alles van mij moet worden afgenomen

Dat ik mezelf erin schilderde, mezelf eruit strafte

Dat ik iets totaal centraal heb gemist

En dat niemand langs het pad leeft dat ik heb gekozen

Dat zal ik nooit zijn

ik zou willen zijn

Wil je me toch?

Dan snap je mij, dan snap je mij

Ik was 17 toen ik hier kwam

Ik heb de kamers stukje bij beetje gevuld