Myren - Vintersorg

Tyst ligger myren i dimma klädd

Blott ekot av enslighet förestår

När regndis väter en gölrik bädd

Dess mörkröda purpurvitmossa och sileshår

Min vandring ut på gungfly irrar

I skymning mellan skuggornas ränder

Från randskogen giriga ögon stirrar

Och bevakar sitt byte från forna stränder

Lockrop från upphöjd källkupol

Vattenljudet som retar min törst

Och fjättrar mig i denna grönklädda nekropol

Tills dråget sköljer över mitt bröst

När myren kallar mitt namn

Och förföriskt fängslar hjärteslagen i sin kärva famn

När myrens ödsliga stämmor klingar

Ovan: en svulten korp som seglar på svarta vingar

Erosionsrännor har bildats av skyfallens färd

Här är jag värnlös för nordanblåsten

Våtmarken kramar benhöljet som en obarmhärtig värld

Och under botten kyler permafrosten

Färdigheter falnar bland myrullen

De träder in ett sumpigt mausoleum och fort

Hjälpt av trög erosion djupt i mullen

Som sakta driver det mänskliga bort

Rustig, het moeras is bedekt met mist

Alleen de echo van eenzaamheid blijft

Als regenijs een geulbed nat maakt

Zijn donker rood paars witte mos en kuilhaar

Mijn wandeling op de wip dwaalt

In de schemering tussen de strepen van de schaduwen

Van de rand van het bos staren hebzuchtige ogen

En bewaakt hun prooi van oude stranden

Dekseloproep van verhoogde bronkoepel

Het geluid van water dat mijn dorst irriteert

En ketent me in deze groen geklede necropolis

Tot de handdoek over mijn borst wast

Wanneer het moeras mijn naam roept

En verleidelijk klopt het hart in zijn harde omhelzing

Wanneer de verlaten delen van de moerasring

Boven: een hongerige raaf zeilend op zwarte vleugels

Er zijn erosiekanalen gevormd door de stroom van de stortbui

Hier ben ik weerloos tegen de noordenwind

Het wetland omhelst de bottenschaal als een meedogenloze wereld

En onder de bodem koelt de permafrost af

Vaardigheden vallen onder de moerasrol

Ze gaan een moerassig mausoleum en fort binnen

Geholpen door trage erosie diep in de bodem

Die de mens langzaam wegjaagt