Julvisa i Finnmarken/ Isfärden - Triakel

För den vinande nordan och vintern, broder

För den grånande morgonens stjärna klar

För vårt hem och vårt land och vår bedjande moder

För myllrande städer och istunga floder

Vi höja vårt stop- och för kammande dagar

Och för kärlek och lycka som var

När sjöarna ligga här frusna och döda

Och yrväder härja bland moar och slog

Vi dricka och drömma om bäckar som flöda

Och minna oss Terrvalaks solnedgång röda

Och gårdar som lysa bland åbrodd och lilja

Och skuggor som dansa i skog

För den hårdaste skaren och bittraste vinden

För det fattiga folket som slåss för sitt bröd

För dem som i armod bli hårda om kinden

För dukade bord och för slädar vid grinden

För sårfyllda kroppar och läkande död

Försonta och glada i stjärnans timma

Vi glömma att jorden blev breddad av hat

Vi resa oss upp under stjärnor som glimma

Omkring oss de heligas natt vi förnimma

För dem och för jorden, för himlen och oss

Våra stop vi höja, kamrat

Voor het zeurende noorden en de winter, broer

Voor de grijzende morgenster klaar

Voor ons huis en ons land en onze biddende moeder

Voor drukke steden en ijzige rivieren

We verhogen onze stop en voor kamdagen

En voor de liefde en het geluk dat was

Wanneer de meren hier bevroren en dood liggen

En duizelig weer geteisterd tussen gekreun en beat

We drinken en dromen van stromende beekjes

En herinner ons aan Terrvalak's zonsondergang rood

En boerderijen die schitteren tussen vlinders en lelies

En schaduwen dansen in het bos

Voor het hardste publiek en de bitterste wind

Voor de arme mensen die vechten voor hun brood

Voor degenen die in armoede hard op de wang komen

Voor gedekte tafels en voor sleeën aan de poort

Voor met wonden gevulde lichamen en genezing van de dood

Verzoen en verheug je in het uur van de ster

We vergeten dat de aarde werd verbreed door haat

We stijgen op onder sterren die fonkelen

Om ons heen voelen we de nacht van de heiligen

Voor hen en voor de aarde, voor de hemel en voor ons

Onze haltes verhogen we, kameraad