Dansa (feat. Jan Lundgren och Duo Panacotta) - Timbuktu

Det här är ingen hjälte-saga, det är inte legendariskt

Inte kriminellt men inte heller något lagligt

Ingen komedi men inte helt och hållet tragiskt

Ingen promenad i parken eller ett safari

Jag bara strävar efter detta och vill inte ens ta i

Den sjukaste resan jag tvingats delta i

Bland änglar och demoner men det är fan ta mig inte Hollywood

I verkligheten flaxar tiden snabbare än en kolibri

Den massproducerade jakten på «life quality»

Och vilddjur i koppel som järnhandsken håller i

Flocken är kollektiv inga soloseglare

Kan överleva regelverken stegen räknas mer än de

Jag tar ormen vid svansen och gör det till en dans men

Ingen bär en krona utan törnarna i kransen om

Skiten är glassen och lyckan är strössel

Och gnistan är handen och tricksen i rösten och

Sitta med tanken att pickan vid höften men

Blicken är blanken och trycket i bröstet blir

Viskad till sand som lyktor i mörkret

Mycket vatten har runnit men inte stillat min törst

Den har nog hört den förut, men inte lyssnat förrän nu

För mina tankebanor är som autostrader utan slut

Och det går in genom samma öra som det kommer ut

För mina satelliter kretsar kring krångliga beslut

Kan inte sluta leta, leva utan att veta det

Det finns ingen pause-knapp på livets videospelare

Så jag dansar vidare som nån skjuter vid mina fötter ja

En vals på mig och jag steppar som fan fan

Det där med kärlek verkar mest vara hokus pokus

O det som en gång slog ut är nu en bruten krokus

Som en brusten dröm, försvinner med djup olust

Och lämnar mig ständigt sökande med sjukt fokus

Den sista hälsning som vita liljor, för fria viljor

Jag vill ju vidga vyer som nya brillor

Så ta dina skrillor och pinna som att det brinner

Och knacka dig på bröstplåten, hoppas att du vinner

För ju fler sockerbitar gör drycken inte bitter

Eller slänger man hjärtat på ryggen som ett smycke

Eller vänd kinden o piska vinden

När ensamheten sveper över dig som ryska vinter

För den som vill ha rosor, tål taggiga stjälkar

Att det på liv o död kan knappast vi hjälpa

Men kanske finns det någon som bedövar det pikanta

Så runt och runt rör vi oss och dansar, dansar…

Dit is geen heroïsch verhaal, het is niet legendarisch

Niet crimineel maar ook niet legaal

Geen komedie maar niet helemaal tragisch

Geen wandeling in het park of een safari

Ik streef hier gewoon naar en wil het niet eens opnemen

De ziekste reis waaraan ik heb moeten deelnemen

Onder engelen en demonen, maar het is verdomme niet om me Hollywood te nemen

In werkelijkheid draait de tijd sneller dan een kolibrie

Het in massa geproduceerde streven naar "levenskwaliteit"

En wilde dieren aan de lijn die de ijzeren handschoen vasthoudt

De kudde is collectief geen solozeilers

Kan de regelgeving overleven, de stappen tellen meer dan die

Ik pak de slang bij de staart en maak er een dans van, maar

Niemand draagt ​​een kroon zonder de doornen in de krans

Shit is ijs en geluk is besprenkeling

En de vonk is de hand en de trucs in de stem en

Zit echter met de gedachte aan de heup te plukken

De blik is glanzend en de druk op de borst wordt

Fluisterde te zand als lantaarns in het donker

Er is veel water gestroomd maar mijn dorst niet gelest

Het heeft het waarschijnlijk al eerder gehoord, maar tot nu toe niet geluisterd

Want mijn gedachten zijn als autostrader zonder einde

En het gaat door hetzelfde oor naar binnen als het eruit komt

Want mijn satellieten draaien om ingewikkelde beslissingen

Kan niet stoppen met kijken, leven zonder het te weten

Er is geen pauzeknop op de videospeler van het leven

Dus ik dans door terwijl iemand naar mijn voeten schiet ja

Een wals op mij en ik stap als een hel

Dat ding met liefde lijkt vooral hocus pocus

En wat ooit uitbarstte is nu een gebroken krokus

Als een verbrijzelde droom, verdwijnt met diep onbehagen

En laat me constant zoeken met zieke focus

De laatste groet als witte lelies, voor vrije wil

Ik wil weergaven uitbreiden als een nieuwe bril

Dus neem je ruches en plak alsof het brandt

En tik op de borstplaat, in de hoop dat je wint

Want hoe meer stukjes suiker, de drank maakt het niet bitter

Of je gooit het hart op je rug als een sieraad

Of draai je wang en zweep de wind

Wanneer eenzaamheid je overvalt als de Russische winter

Voor wie rozen wil, bestand is tegen stekelige stelen

Dat we in leven en dood nauwelijks kunnen helpen

Maar misschien is er iemand die de pikant verdooft

Dus rond en rond bewegen we en dansen, dansen...