Gatan Fram - Håkan Hellström

Jag låg i rännsten med Anne-Louise, från himlen föll regnet ner

Det var timmarna innan hon rest sin väg och jag druckit ännu mer

Jag sa inte förlåt, du sa ingenting.

Vad skulle det tjäna till?

Du var någon som gick bredvid när jag gick gatan fram

Anne-Louise

Jag bor kvar i stan, varje dag och natt ser jag samma ansikten

Och ibland har jag kunnat höra ditt skratt, sett ditt leende

För ett ögonblick mellan hjärtats slag stod du åter framför mig

Men det var bara nåt som kom över mig när jag gick gatan fram

Anne-Louise

John har slutat på kakfabriken, han sjunger på gatorna

Jag tog min son till skansen igår för att skratta åt aporna

Förälskelser är lätta att glömma, för en del är de ett levebröd

Jag lever på sånt jag får för mig ibland när jag går gatan fram

Anne-Louise

Jag skriver till dig från en musikerloge som mest liknar ett cykelgarage

På mitt kavajuppslag sitter din brosch, på bordet ligger kvällens gage

Förälskelser är lätta att glömma, för en del är de ett levebröd

Du och jag, vi möts säkert en dag när vi går gatan fram

När vi går gatan fram, Anne-Louise

Gatan fram, Anne-Louise

Ik lag in de goot met Anne-Louise, uit de lucht viel de regen

Het waren de uren voordat ze wegging en ik dronk nog meer

Ik zei geen sorry, jij zei niets.

Wat zou het dienen?

Je was iemand die naast me liep terwijl ik over straat liep

Anne-Louise

Ik woon nog steeds in de stad, elke dag en nacht zie ik dezelfde gezichten

En soms kon ik je lachen horen, je glimlach zien

Even tussen de hartslagen door stond je weer voor me

Maar het was gewoon iets dat over me kwam toen ik over straat liep

Anne-Louise

John is gestopt bij de taartenfabriek, hij zingt op straat

Ik nam mijn zoon gisteren mee naar het fort om te lachen om de apen

Liefdes zijn gemakkelijk te vergeten, voor sommigen zijn ze een levensonderhoud

Ik leef van dingen die ik soms voor mezelf krijg als ik over straat loop

Anne-Louise

Ik schrijf je vanuit de hut van een muzikant die het meest lijkt op een fietsenstalling

Op mijn jasje ligt je broche, op de tafel ligt de gage van de avond

Liefdes zijn gemakkelijk te vergeten, voor sommigen zijn ze een levensonderhoud

Jij en ik, we zullen elkaar waarschijnlijk op een dag ontmoeten als we over straat lopen

Terwijl we door de straat lopen, Anne-Louise

De straat verderop, Anne-Louise