Stämd i moll - Tysta Mari

Madrasserade väggar, ingen hör mina skrik

Jag sitter som på nålar, rör mig bland lik

Jag är styrd, Jag är styrd men vem håller kontrollen?

Följer manualen, spelar rollen

Är en halvmålad tavla, inget av mig är helt

Har stulit allt runt mig och nekar blint

Jag har sprungit hela livet utan att komma fram

Mitt samvete, det är helt svart

Förväntningarna e noll och prestationen e noll

Jag fixade dom här pillren för att komma I form

Jag är stämd I moll

Fyll mig igen, jag vill flytta hem

Nedsövd och drogad bara tillbaka igen

Såg lyktorna och sen lös det kallt

På ett blekt ansikte I kaos

För jag är en gitarr som tappat sin klang

Den här världen fick mig på fall

Jag kunde höra hur dom viskade mitt namn

Medans jag kröp bakgatorna fram

Dom sjöng en melankolisk sång

Men jag har alltid älskat domedagsprosa

Och jag har alltid vart stämd I moll

För jag har krossat alla lampor som lyst på mig

Har låst alla dörrar och sparkat upp dom igen

Jag hörde orden när dom lämnade min mun

Det där löftet lät så jävla tunt

Jag lovar, jag ska aldrig göra det igen

Nästa gång blir den sista tills jag gör det igen

I en dimma av lögner kändes det rätt sunt

Sen kom golvet emot mig och världen snurra runt

Och I skallen ekade en sorgsen sång

Dom sjöng nåt om att förlåta och börja om

Och nåt om att vara stämd I moll

Jag minns när det brann

Det var inte det här jag lovade när vi träffa varann

Jag minns hur I gick Sankt Pauls: gatan fram

Genom husen, genom dimman när pappret var blankt

En regning höstkväll på Södermalm…

Matraswanden, niemand hoort mijn geschreeuw

Ik zit als op naalden, bewegend tussen lijken

Ik heb de controle, ik heb de controle, maar wie heeft de controle?

Volgt de handleiding, speelt de rol

Is een half geschilderd schilderij, geen van mij is compleet

Heeft alles om me heen gestolen en ontkent blindelings

Ik heb mijn hele leven gerend zonder er te komen

Mijn geweten, het is helemaal zwart

Verwachtingen zijn nul en prestaties zijn nul

Ik heb deze pillen gemaakt om in vorm te komen

Ik ben afgestemd op mineur

Vul me weer op, ik wil naar huis

Geslapen en gedrogeerd net weer terug

Zag de lantaarns en verlies het dan koud

Op een bleek gezicht In chaos

Omdat ik een gitaar ben die zijn toon heeft verloren

Deze wereld heeft me laten vallen

Ik kon ze mijn naam horen fluisteren

Terwijl ik door de achterstraten kroop

Ze zongen een melancholisch lied

Maar ik heb altijd van doomsday-proza ​​gehouden

En ik ben altijd in mineur gestemd

Omdat ik alle lichten heb gebroken die op mij schijnen

Heb alle deuren op slot gedaan en weer open getrapt

Ik hoorde de woorden toen ze mijn mond verlieten

Die belofte klonk zo verdomd dun

Ik beloof dat ik dat nooit meer zal doen

De volgende keer zal de laatste zijn totdat ik het opnieuw doe

In een mist van leugens voelde het best gezond aan

Toen kwam de vloer naar me toe en de wereld draaide rond

En in de schedel weergalmde een droevig lied

Ze zongen iets over vergeven en opnieuw beginnen

En iets over in mineur gestemd zijn

Ik weet nog dat het brandde

Dit was niet wat ik beloofde toen we elkaar ontmoetten

Ik herinner me dat ik door St. Paul's Street liep

Door de huizen, door de mist toen het papier blanco was

Een regenachtige herfstavond op Södermalm…