Invandrarblues - Markus Krunegård

Ingen i Helsingfors känner igen mig

Gå på stan här är som att gå i skogen

Jag saknar skogen

Det första språk som jag lärde mig av mamma

Är det första språk som jag börjat glömma

Känner hur jag muterar i realtid

I min egen röst hör jag en främlings

Här är gatan där mamma blev dumpad

Av en tjockis som gillade godis och bilar

Det får syster och jag tacka för

Ett hjärta dött, två fött

Känner mig så hemma här

Känner mig så borta här

Känner mig så halv här

Och halv är det jag är

Lost and Found It är stans största disco

Sammanlagt har jag varit där i veckor

Nu går jag förbi

De undrar om alla klyschor stämmer

Om svenskar är töntar och diplomater

Om finnar är mer macho, mer raka böghatare

Stämmer det?

Kärlek och språk är sådant som förenar

Kärlek och språk är sådant som delar

Det första språk jag lärde mig av mamma

Är det första jag börjat glömma

Känner mig så hemma här

Känner mig så borta här

Känner mig så halv här

Och halv är det jag är

Fick ditt brev tolv år för sent

Det på finska i bläck där du skrev

Om dig själv och det nya millenniet

Undrade om jag ville fira det med dig

Ingen som lever kommer ifrån sina egna sliding doors

Tänk om, vad hade hänt om jag fått dom orden när du skrev dom?

Känner mig så hemma här

Känner mig så borta här

Känner mig så halv här

Och halv är det jag är

Niemand in Helsinki herkent mij

Wandelen in de stad is hier als wandelen in het bos

Ik mis het bos

De eerste taal die ik van mijn moeder leerde

Is de eerste taal die ik begon te vergeten

Voel hoe ik in realtime mute

In mijn eigen stem hoor ik een vreemdeling

Hier is de straat waar mijn moeder werd gedumpt

Door een dikke man die van snoep en auto's hield

Zus en ik kunnen je daarvoor bedanken

Een hart dood, twee geboren

Voel me hier zo thuis

Voel me hier zo niet op mijn plaats

Voel me zo half hier

En de helft is wat ik ben

Lost and Found Het is de grootste discotheek van de stad

Over het algemeen ben ik er al weken

Nu loop ik langs

Ze vragen zich af of alle clichés waar zijn

Als Zweden idioten en diplomaten zijn

Als puistjes macho zijn, meer heteroseksuele homohaters

Is het waar?

Liefde en taal zijn dingen die verenigen

Liefde en taal zijn dingen die delen

De eerste taal die ik van mijn moeder leerde

Is het eerste wat ik begon te vergeten

Voel me hier zo thuis

Voel me hier zo niet op mijn plaats

Voel me zo half hier

En de helft is wat ik ben

Heb je brief twaalf jaar te laat ontvangen

Het is in het Fins in inkt waar je schreef

Over jezelf en het nieuwe millennium

Ik vroeg me af of ik het met jou wilde vieren

Niemand die leeft komt uit zijn eigen schuifdeuren

Denk er eens over na, wat zou er zijn gebeurd als ik die woorden had ontvangen toen je ze schreef?

Voel me hier zo thuis

Voel me hier zo niet op mijn plaats

Voel me zo half hier

En de helft is wat ik ben