Fattig bonddräng - Markus Krunegård

Jag är fattig bonddräng, men jag lever ändå

Dagar går och kommer, medan jag knogar på

Harvar, sår och plöjer, mockar, gräver och bär

Går bak mina oxar, hojtar visslar och svär

Jag är fattig bonddräng, och jag tuggar mitt snus

Och när lörda'n kommer, vill jag ta mig ett rus

Sen, när jag blitt livad vill jag tampas och slåss

Vila hos en flicka vill jag också, förstås

Sen, så kommer sönda'n, och då vill våran präst

Att jag ska i kyrkan, men då sover jag mest

Prästen kan väl sova hela måndagen men

För en fattig bonddräng, börjar knoget igen

Så går hela veckan, alla dagar och år

Jag går med min lie, och jag plöjer och sår

Jag kör mina oxar och jag hässjar mitt hö

Harvar, gnor och trälar, och till sist ska jag dö

Står där, fattig bonddräng invid Himmelens port

Lite rädd och ledsen för de synder jag gjort

Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss

Herren, Gud i Himlen, är väl missnöjd förstås

Men, då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit

Jag har sett din strävan och ditt eviga slit

Därför, fattig bonddräng, är Du välkommen här

Därför, fattig bonddräng, skall Du vara mig när

Åh, jag, fattig bonddräng står så still inför Gud

Och sen klär han på mig den mest snövita skrud

Nu Du, säger Herren, är ditt arbete slut

Nu Du, fattig bonddräng, nu får Du vila ut

Ik ben een arme boerenknecht, maar ik leef nog

Dagen gaan voorbij en komen, terwijl ik op mijn knieën zak

Eggen, wonden en ploegen, suède, opgravingen en bessen

Gaat achter mijn ossen, schreeuwt fluit en vloekt

Ik ben een arme boerenknecht en ik kauw op mijn snus

En als de zaterdag komt, wil ik dronken worden

Dan, als ik leef, wil ik tampa's en vechten

Ik wil natuurlijk ook uitrusten met een meisje

Dan komt de zondag, en dan wil onze priester...

Dat ik naar de kerk ga, maar dan slaap ik het meest

Maar de priester kan de hele maandag slapen

Voor een arme boerenjongen begint de knokkel opnieuw

Zo gaat de hele week, elke dag en elk jaar

Ik loop met mijn zeis, en ik ploeg en wond

Ik rijd mijn ossen en ik verzamel mijn hooi

Eggen, kabouters en slaven, en uiteindelijk zal ik sterven

Staande daar, arme boer naast de Poort van de Hemel

Een beetje bang en sorry voor de zonden die ik heb begaan

Je moet niet drinken, bij meisjes blijven en vechten

De Heer, God in de hemel, is natuurlijk ontevreden

Maar dan zegt de Heer: Arme boer, kom hier!

Ik heb je streven en je eeuwige zwoegen gezien

Daarom, arme boerenjongen, je bent hier welkom

Daarom, arme boer, zul je bij me zijn als...

Oh, ik, arme boer, sta zo stil voor God

En dan trekt hij de meest sneeuwwitte kleding aan

Nu, zegt de Heer, is uw werk voorbij

Nu jij, arme boerenjongen, nu kun je rusten