Varje litet steg - Lasse Lindh

Hur kunde det bli så här fel?

Det skulle ju alltid vara du och jag…

Vi skulle ju visa varandra världen och inget fick nånsin komma mellan oss

Men nånting kommer alltid I mellan och någon slutar alltid älska först

Men varför kan det aldrig vara jag?

Och nu träffar du mig för att lindra ditt dåliga samvete

Och för att hjälpa mig att ta mig igenom min situation

Men jag vill inte ta mig igenom någonting…

Varje litet steg du tar och varje gång som du för

Ditt hår från dina ögon på ett sätt som ingen annan riktigt gör

Och varje gång som du ler

Hugger det till I mitt bröst…

För jag vet att jag aldrig, aldrig, aldrig mer

Kommer få ligga bredvid och kalla dig för min

Och nu när jag inte har dig, så tycker jag att jag ser dig överallt

Och när blev den här stan så liten?

Och mina vänner försöker trösta…

Och drar med mig på fester och presenterar mig alltid extra artigt

Men jag skiter I vilket och går alltid hem först

Och jag sover mycket mer än jag borde

Och jag vet att det går över och kommer kännas mycket bättre men

Varför är man alltid en jävla nybörjare på sånt här?

Varje litet steg du tar och varje gång som du för

Ditt hår från dina ögon på ett sätt som ingen annan riktigt gör

Och varje gång som du ler

Hugger det till I mitt bröst…

För jag vet att jag aldrig, aldrig, aldrig mer

Kommer få ligga bredvid och kalla dig för min

Varje litet steg du tar och varje gång som du för

Ditt hår från dina ögon på ett sätt som ingen annan riktigt gör

Varje litet steg du tar och varje gång som du för

Ditt hår från dina ögon på ett sätt som ingen annan riktigt gör

Och varje gång, åhh!

Hoe kan het zo fout zijn?

Het zou altijd jij en ik zijn...

We moesten elkaar de wereld laten zien en er mocht nooit iets tussen ons komen

Maar er komt altijd iets tussen jou en iemand houdt altijd eerst op lief te hebben

Maar waarom kan ik het nooit zijn?

En nu ontmoet je me om je slechte geweten te verlichten

En om me door mijn situatie te helpen

Maar ik wil nergens doorheen...

Elke kleine stap die je zet en elke keer dat je neemt

Je haar uit je ogen op een manier die niemand anders echt doet

En elke keer dat je lacht

Snijdt het in mijn borst...

Omdat ik weet dat ik dat nooit, nooit, nooit meer zal doen

Zal naast je mogen liggen en je de mijne noemen

En nu ik je niet heb, denk ik dat ik je overal zie

En wanneer is deze stad zo klein geworden?

En mijn vrienden proberen te troosten...

En trekt me naar feestjes en presenteert me altijd extra beleefd

Maar ik schijt daarin en ga altijd eerst naar huis

En ik slaap veel meer dan ik zou moeten

En ik weet dat het voorbij zal gaan en dat ik me echter veel beter zal voelen

Waarom ben je altijd een verdomde beginner in dit soort dingen?

Elke kleine stap die je zet en elke keer dat je neemt

Je haar uit je ogen op een manier die niemand anders echt doet

En elke keer dat je lacht

Snijdt het in mijn borst...

Omdat ik weet dat ik dat nooit, nooit, nooit meer zal doen

Zal naast je mogen liggen en je de mijne noemen

Elke kleine stap die je zet en elke keer dat je neemt

Je haar uit je ogen op een manier die niemand anders echt doet

Elke kleine stap die je zet en elke keer dat je neemt

Je haar uit je ogen op een manier die niemand anders echt doet

En elke keer, ohh!