När solen bleknar bort - Skogen

Skymningen faller

Dagen är sedan länge borta

Det är kallt, kargt och mörkt

Frostvindar piskar landskapen

Värme har gett plats åt köld

Ett uråldrigt mörker har kommit

Ett uråldrigt mörker ska stanna

För evigt, för alltid, i oändlighet

Natten gryr, ändlöst svart

Den vakar, bejakar döden

Livsgnistor släckta gång på gång

Förgäves, desperat

Här råder inget liv

Den härjande döden ser och tar

Kvar är en becksvart stillhet

När solen bleknat bort

De schemering valt

De dag is al lang voorbij

Het is koud, kaal en donker

Vorstwinden zwiepen door de landschappen

Warmte heeft plaats gemaakt voor kou

Een oude duisternis is gekomen

Een oude duisternis zal blijven

Voor altijd, voor altijd, in het oneindige

De nacht breekt aan, eindeloos zwart

Het kijkt, bevestigt de dood

Levensvonken doofden keer op keer

Tevergeefs, wanhopig

Er is geen leven hier

De verwoestende dood ziet en neemt

Wat overblijft is een pikzwarte stilte

Als de zon is verdwenen