Själens skrubbsår - Mando Diao

Själens skrubbsår bränner i natten

Livets vandring har satt sina spår

Stormen tog dig ut på mörka vatten

Dit strömmar och bränningar når

Med skörade segel drev båten i land

Där stormen bedarrat och dött

Så går du där ensam på barndomens strand

Din själ känns sliten och nött

Så vila nu din blick för en stund

På vattnets ljusa blänk

Solstrålen dansar därvindilen ständigt

Kärpå krusningens glittrande golv

Så vila nu din blick för en stund

På vattnets ljusa blänk

Solstrålen dansar därvindilen ständigt

Kärpå krusningens glittrande golv

Nattens gastar väcker dig ur vilan

Maran rider sin löddriga häst

Frosten målar rosor på ditt fönster

Smiter in som en objuden gäst

Rosen av frost dör i solstrålens glans

Som lögnen i sanningens ljus

Dimmorna lättar i minnenas land

Dagen gryr med en strimma av hopp

Så vila nu din blick för en stund

På vattnets ljusa blänk

Solstrålen dansar därvindilen ständigt

Kärpå krusningens glittrande golv

Så vila nu din blick för en stund

På vattnets ljusa blänk

Solstrålen dansar därvindilen ständigt

Kärpå krusningens glittrande golv

Så vila nu din blick för en stund

På vattnets ljusa blänk

Solstrålen dansar därvindilen ständigt

Kärpå krusningens glittrande golv

Så vila nu din blick för en stund

På vattnets ljusa blänk

Solstrålen dansar därvindilen ständigt

Kärpå krusningens glittrande golv

De schaafwonden van de ziel branden in de nacht

De reis van het leven heeft zijn sporen achtergelaten

De storm nam je mee op donkere wateren

Streams en surfen bereiken daar

Met breekbare zeilen dreef de boot aan wal

Waar de storm bedroog en stierf

Dus je gaat daar alleen op het strand van je kindertijd

Je ziel voelt versleten en versleten

Dus laat je blik nu even rusten

Op de heldere glitter van het water

De zonnestraal danst daar constant

Ik hou van de glinsterende vloer van de rimpeling

Dus laat je blik nu even rusten

Op de heldere glitter van het water

De zonnestraal danst daar constant

Ik hou van de glinsterende vloer van de rimpeling

De gasten van de nacht wekken je uit je rust

Maran rijdt op haar schuimige paard

De vorst schildert rozen op je raam

Sluipt binnen als ongenode gast

De roos van de vorst sterft in de glans van de zon

Zoals de leugen in het licht van de waarheid

De nevelen worden lichter in het land van herinneringen

De dag gloort met een sprankje hoop

Dus laat je blik nu even rusten

Op de heldere glitter van het water

De zonnestraal danst daar constant

Ik hou van de glinsterende vloer van de rimpeling

Dus laat je blik nu even rusten

Op de heldere glitter van het water

De zonnestraal danst daar constant

Ik hou van de glinsterende vloer van de rimpeling

Dus laat je blik nu even rusten

Op de heldere glitter van het water

De zonnestraal danst daar constant

Ik hou van de glinsterende vloer van de rimpeling

Dus laat je blik nu even rusten

Op de heldere glitter van het water

De zonnestraal danst daar constant

Ik hou van de glinsterende vloer van de rimpeling