Generation 90 - Medina

Det är svårt att vara tyst när man ser saker som träffar en rakt i själen

Jag vet inte riktigt vad som har hänt med den här tiden, Generation 90

Vers 1

Ännu en grabb tog en överdos

Han tröttnade på livet som han har gett

Han tröttnade på kappen och all stress

Och allt bara rann över bordet

Ännu en syster som förlorat sig, i drogerna hans paradis

Den deppar hennes ångest varje gång hon tar en sil

Hon tar en sil

Men igår, blev det för mycket gift

Så det blev hennes sista tid

Båda var runt 16 år, och nu vilar dom i frid

Refräng

Det här är folk som jag kände, det här är folk som jag älskade

Det här folk som ingen såg för dom ansågs som luffare

Det här var människor med hjärtan som du och jag

Människor som kände

Dom hörde allt vad ni sa och ni kallades för vänner

Vers 2

Första dagen nu på kåken, han fick fem år direkt

Dom ville klargöra poängen, så dom maxa straffet fel

Men killen kommer inte ens ihåg det han blev åtald för

För han var habbad och påtänd

Åh hans mamma gråter

Min bror, du är saknad

Första tanken som kommer upp när jag vaknar är du

Min bror, du är saknad

Önskar du kunde kom hem, tillbaka nu igen

Refräng

Det här är folk som jag kände, det här är folk som jag älskade

Det här folk som ingen såg för dom ansågs som luffare

Det här var människor med hjärtan som du och jag

Människor som kände

Dom hörde allt vad ni sa och ni kallades för vänner

Vers 3

Jag hör dom ropa ingen hör oss

Fast i drogernas symfoni, dom tror inte att dom stör nån

Och deras nära dom står stilla där bredvid

Allt för många unga tas utav djävulen

Det var inte länge sen nu står hon där igen

Bredvid sin dotter som har koppel runt sin arm

Och har precis domnat bort förväxlat sprutan med kärleken

Hon vakna aldrig, men slog på riktigt

Och hennes vänner får reda på det imorgon bitti

Ännu en själv förlorad

Och vi står mitt i

Förvirrad värld

Generation 90

Refräng

Det här är folk som jag kände, det här är folk som jag älskade

Det här folk som ingen såg för dom ansågs som luffare

Det här var människor med hjärtan som du och jag

Människor som kände

Dom hörde allt vad ni sa och ni kallades för vänner

Het is moeilijk om stil te zijn als je dingen ziet die je recht in de ziel raken

Ik weet niet echt wat er met deze tijd is gebeurd, Generatie 90

Vers 1

Een andere jongen nam een ​​overdosis

Hij werd moe van het leven dat hij heeft gegeven

Hij werd moe van de jas en alle stress

En alles liep gewoon over de tafel

Nog een zus die verdwaald is, in de drugs zijn paradijs

Het kalmeert haar angst elke keer dat ze een zeef neemt

Ze neemt een zeef

Maar gisteren werd het te getrouwd

Zo dat was haar laatste keer

Beiden waren ongeveer 16 jaar oud, en nu rusten ze in vrede

Refrein

Dit zijn mensen die ik kende, dit zijn mensen van wie ik hield

Deze mensen die niemand voor hen zag, werden als landlopers beschouwd

Dit waren mensen met een hart zoals jij en ik

Mensen die voelden

Ze hoorden alles wat je zei en je werd vrienden genoemd

Vers 2

De eerste dag nu in het volle huis, hij kreeg vijf jaar achter elkaar

Ze wilden het punt verduidelijken, dus maximaliseerden ze de straf verkeerd

Maar de man weet niet eens meer waar hij van beschuldigd werd

Omdat hij verslaafd was en in brand stond

Oh zijn moeder huilt

Mijn broer, je wordt vermist

De eerste gedachte die bij me opkomt als ik wakker word, ben jij

Mijn broer, je wordt vermist

Ik wou dat je naar huis kon komen, nu weer terug

Refrein

Dit zijn mensen die ik kende, dit zijn mensen van wie ik hield

Deze mensen die niemand voor hen zag, werden als landlopers beschouwd

Dit waren mensen met een hart zoals jij en ik

Mensen die voelden

Ze hoorden alles wat je zei en je werd vrienden genoemd

Vers 3

Ik hoor ze schreeuwen, niemand hoort ons

Maar in de symfonie van drugs denken ze niet dat ze iemand lastig vallen

En hun naasten staan ​​stil naast hen

Te veel jonge mensen worden door de duivel genomen

Het is nog niet zo lang geleden nu staat ze daar weer

Naast zijn dochter die een riem om haar arm heeft

En heeft zojuist de spuit verdoofd verward met liefde

Ze werd nooit wakker, maar het klikte echt

En haar vrienden komen er morgenochtend achter

Weer een zelf verloren

En we zitten in het midden

Verwarde wereld

Generatie 90

Refrein

Dit zijn mensen die ik kende, dit zijn mensen van wie ik hield

Deze mensen die niemand voor hen zag, werden als landlopers beschouwd

Dit waren mensen met een hart zoals jij en ik

Mensen die voelden

Ze hoorden alles wat je zei en je werd vrienden genoemd