Tårar över city - Magnus Lindberg

Regnet som föll för några timmar sen

Ligger kvar och gatan är så våt

Den blänker som guld i sken av lamporna

Och döljer skiten som finns ovanpå

Och dom vilsna

Dom som letar efter frihet här

Hittar ingenstans dit dom kan gå

Dom tar varann i hand

Och gömmer sig i skuggorna

Och tycker väl att det blir bäst så

Månljus gatuljus billjus stjärnljus

Rött ljus finns det med

Men vad bryr jag mig om

Vad det finns för ljus

Bara det finns så jag kan se

Medan poeterna diktar sagan om vår stad

Om hur den är

Och hur den skulle kunnat vart

Så hinner tusen av oss dö

Och tusen av oss födas

Och tusen åka hem

För att mörkret föll så snart

I hörnen där står männen

Och ser ut som om dom pratar

Men dom lurar inte mej

Och tjejerna i korta kjolar

Frågar lite sakta:

«Vill du ha mej eller ej?»

Och nere i Kungsan tänder Harry sin pipa igen

Och elden Harry tänder dej

I en djungel där ingen vågar gråta mer

Är det de enda som kan hindra dej

Det är kväll nu

Och mörkret faller över oss

Kväll nu och djungeln nästan kräver oss

Några tappra har repat mod

Och går ut för att se

Vad den här stan är gjord av

Och leta efter nån som vill behöva den

Nere på stan sitter Harry i ett hörn

Och skrattar högt

Och tror att han mår väl

Medan dom vilsna skriker

Gud om du finns kom och hjälp oss

För vi fryser snart ihjäl

Och dom som lurats till att tro

Att deras jeans och deras frihet

Är en och samma sak

Dom skyndar hem och gömmer sig i ensamhet

Och kommer aldrig mer tillbaks

Och vi som aldrig får nog

Av att leva här

Vi som aldrig får nog

Av att andas här

Vi som aldrig får nog

Av hur stort det är här

Vi som aldrig får nog

Att få nog av det här

Vi vet att regnet som föll för några timmar sen

Var i vatten

Utan tårar över city

De regen die een paar uur geleden viel

Blijft en de straat is zo nat

Het schijnt als goud in het licht van de lampen

En verbergt de shit die bovenop zit

En ze verdwalen

Degenen die hier vrijheid zoeken

Kan nergens vinden waar ze heen kunnen

Ze nemen elkaar bij de hand

En verstopt in de schaduw

En ik denk dat het zo het beste zal zijn

Moonlight straatlantaarn auto licht starlight

Rood licht is inbegrepen

Maar waar gaat het mij om?

Welk licht is er?

Alleen er is zodat ik het kan zien

Terwijl de dichters het verhaal van onze stad componeren

Over hoe het is

En hoe het had kunnen zijn

Dus duizend van ons hebben tijd om te sterven

En duizend van ons zijn geboren

En duizend gaan naar huis

Omdat de duisternis zo snel viel

In de hoeken zijn er de mannen

En het lijkt alsof ze praten

Maar ze bedriegen me niet

En de meisjes in korte rokjes

Vraagt ​​een beetje langzaam:

"Wil je me of niet?"

En beneden in Kungsan steekt Harry zijn pijp weer aan

En het vuur dat Harry je aansteekt

In een jungle waar niemand meer durft te huilen

Zijn zij de enigen die je kunnen stoppen?

Het is nu avond

En de duisternis valt op ons

Nu nacht en de jungle eist bijna van ons

Sommige dapperen hebben moed geschraapt

En gaat naar buiten om te zien

Waar is deze stad van gemaakt?

En zoek iemand die het wil

Beneden in de stad zit Harry in een hoek

En lacht hardop

En denk dat hij in orde is

Terwijl de verlorenen schreeuwen

God als je bestaat kom en help ons

Omdat we binnenkort doodvriezen

En degenen die zijn misleid om te geloven

Dat hun jeans en hun vrijheid

Is een en hetzelfde ding?

Ze haasten zich naar huis en verstoppen zich in eenzaamheid

En zal nooit meer terugkomen

En wij die nooit genoeg krijgen

Van hier wonen

Wij die nooit genoeg krijgen

Door hier te ademen

Wij die nooit genoeg krijgen

Van hoe groot het hier is

Wij die nooit genoeg krijgen

Om hier genoeg van te krijgen

We kennen de regen die een paar uur geleden viel

in het water zijn

Zonder tranen over de stad