Tåget - Sofia Karlsson

Vid spåren i natt, ett tåg drog förbi

Jag stod där så nära inpå

Kände döden andas i min sköra nacke

Kände vinddraget i mitt hår

Så nära, som när du gick

Var vi aldrig

Så långt, så långt härifrån

Ska jag gå

För att glömma våra år

För att glömma våra år

Har du sått där nån gång, när tåget drar förbi

Har du darrat, känt smaken av stål

Det har jag och varenda gång har jag vänd mig bort

Fast jag borde ha försökt hoppa på

Så nära, som när du gick

Var vi aldrig

Så långt, så långt härifrån

Ska ja gå

För att glömma vara år

För att glömma vara år

Du viskar ömt i mitt öra

Och jag glömmer allt som är svårt

Men när morgonen kommer nära

Allt blir annorlunda då

Och när jag blundar skakar marken

Varje natt på samma sätt

Och när jag tror jag kommit undan

Så är du där igen

Så nära, som när du gick

Var vi aldrig

Så långt, så långt härifrån

Ska jag gå

För att glömma våra år

För att glömma våra år

Op het spoor vannacht reed er een trein voorbij

Ik stond daar zo dichtbij

Voelde de dood ademen in mijn kwetsbare nek

Voelde de windvlaag in mijn haar

Zo dichtbij als toen je liep

We waren nooit

Zo ver, zo ver van hier

Moet ik gaan

Om onze jaren te vergeten

Om onze jaren te vergeten

Heb je daar ooit gezeten, als de trein voorbij komt?

Heb je beven, de smaak van staal gevoeld?

Ik heb en elke keer heb ik me afgekeerd

Hoewel ik had moeten proberen om erop te springen

Zo dichtbij als toen je liep

We waren nooit

Zo ver, zo ver van hier

Zal ja gaan

Om onze jaren te vergeten

Om onze jaren te vergeten

Je fluistert zachtjes in mijn oor

En ik vergeet alles wat moeilijk is

Maar als de ochtend nadert

Alles zal dan anders zijn

En als ik mijn ogen sluit, schudt de grond

Elke avond op dezelfde manier

En als ik denk dat ik ben weggekomen

Dan ben je er weer

Zo dichtbij als toen je liep

We waren nooit

Zo ver, zo ver van hier

Moet ik gaan

Om onze jaren te vergeten

Om onze jaren te vergeten