När du dör -

Jag kastar jord på din kista

Jag har sett det är så man gör

Jag mumlar, undrar om gudarna

Som jag inte tror på hör

Jag viskar in i kudden

Vad var meningen med det här

Vi kunde väl lika bra återgått

Till att du fanns, till att du är här

Och om jorden jag kastade sku växa upp

Bli en gran ovan din grav

Så skulle de säga om hundra år

Aldrig att en gran ska huggas av

För där, ska de säga, är det bästa träd

Som den här stan nånsin har känt

Och så kan allt som en gång var du

Finnas kvar för de som kommer sen

Eller så hugger de ner dig ändå

Och gör pappersmassa i fabrik

Då skulle jag skriva brev med penna igen

Då ska jag skriva lyrik

Ik gooi aarde op je doodskist

Ik heb het zo gezien

Ik mompel, me afvragend over de goden

Waar ik niet in geloof hoor

Ik fluister in het kussen

Wat was hier het punt van?

We hadden net zo goed terug kunnen keren

Daarvoor bestond je, daarvoor ben je hier

En als de aarde die ik weggooide zou opgroeien

Word een spar boven je graf

Dus ze zouden zeggen over honderd jaar

Nooit dat een spar moet worden gekapt

Want daar, zouden ze moeten zeggen, staat de beste boom

Zoals deze stad ooit heeft gekend

En dat geldt ook voor alles wat jij ooit was

Zijn over voor degenen die later komen

Of ze zullen je hoe dan ook inkorten

En maak pulp in fabriek

Dan zou ik weer een brief met een pen schrijven

Dan zal ik poëzie schrijven