Ängladamm - Oskar Linnros

Mm, min pappa släppte alltid av mig långt från mammas port

Gick den sista biten ensam och släpa den där väskan

Tror den hamnade på vinden som det alltid blir med minnen

När man flyttar till en etta utan vind och den försvinner

Och man träffar på den rätta, börjar dela väska

När man ska nånstans på helgen, typ som en förälder

När man hoppats på en tvåa, hoppas på att kunna sova

Bakom samma rygg för evigt som den gode guden lovat

Det är okej, det är okej

Och när man får den där tvåan och det bästa har hänt

Hittar hon den där väskan igen, det är den

Kanske ingen annan ber för dig?

Kanske allting är ängladamm?

Och bara döda stjärnor leder dig nu

Men även när det känns som du sprängs

Ta det lugnt, det är bara ängladamm

För du vet, det kommer bli okej

Och ni får den där tvåan, men då bråkar ni jämt

Och får splitta alla grejer, det sista som hon säger är

«Jag älskar dig men och låt mig tala till punkt

Jag kan inte älska nån som inte ens kan älska sig själv»

Och hon har rätt, så du får packa den där väskan igen

Flytta hem till nån förälder, det hinner bli december

Och du minns det för det snöa när ni träffas uppe vi Södra

Bakom kiosken där ni brukade stå och hångla eller röka

Det är okej, det är okej

Så du ger henne en kram och hon ger en tillbaks

Och säger, «Här, lägg din hand, här, känn på ditt barn»

Kanske ingen annan ber för dig?

Kanske allting är ängladamm?

Och bara döda stjärnor leder dig nu

När det känns (När det känns) som du sprängs (Som du sprängs)

Ta det lugnt, det är bara ängladamm

För du vet, det kommer bli okej

(Vad väntar vi på?)

(Vad väntar vi på?)

Min pappa släppte alltid av mig långt från mammas port

Gick den sista biten ensam, jag älskar den där känslan

Det räcker, jag kan inte förklara det mer än så

Mm, mijn vader zette me altijd ver van de poort van mijn moeder af

Ging het laatste stukje alleen en sleepte die tas

Denk dat het in de wind belandde zoals het altijd is met herinneringen

Wanneer je naar een studio verhuist zonder wind en het verdwijnt

En je ontmoet de juiste, begin een tas te delen

Als je in het weekend ergens heen gaat, een beetje als een ouder?

Als je hoopt op een seconde, in de hoop te kunnen slapen

Voor altijd achter dezelfde rug als de goede god beloofde

Het is oké, het is oké

En als je die tweede krijgt en het beste is gebeurd

Als ze die tas weer vindt, is dat het

Misschien bidt er niemand anders voor je?

Misschien is alles engelenstof?

En alleen dode sterren leiden je nu

Maar zelfs als het voelt alsof je opgeblazen bent

Doe het rustig aan, het is gewoon engelenstof

Want weet je, het komt wel goed

En je krijgt die tweede, maar dan vecht je de hele tijd

En om alle spullen te splitsen, het laatste wat ze zegt is

"Ik hou van je, maar laat me ter zake spreken"

Ik kan niet van iemand houden die niet eens van zichzelf kan houden »

En ze heeft gelijk, dus je moet die tas weer inpakken

Verhuizen naar een ouder, het wordt december

En je herinnert je het voor de sneeuw wanneer je elkaar ontmoet in Södra

Achter de kiosk waar je vroeger stond te zoenen of te roken

Het is oké, het is oké

Dus je geeft haar een knuffel en zij geeft er een terug

En zegt: "Hier, leg je hand, hier, voel je kind"

Misschien bidt er niemand anders voor je?

Misschien is alles engelenstof?

En alleen dode sterren leiden je nu

Wanneer het voelt (wanneer het voelt) dat je ontplofte (zoals je ontplofte)

Doe het rustig aan, het is gewoon engelenstof

Want weet je, het komt wel goed

(Waar wachten we op?)

(Waar wachten we op?)

Mijn vader zette me altijd ver van de poort van mijn moeder af

Ging het laatste stukje alleen, ik hou van dat gevoel

Dat is genoeg, meer kan ik het niet uitleggen