Nu Är Det Synd Om De Döda - Kraja

Nu är det synd om dom döda

Som ej får sitta i vårens tid

Och värma sig i solen

På ljus och ljuvlig blomsterlid

Men kanske viskade dom döda

Då ord till vivan och violen

Som inga levande förstår

Dom döda veta mer än andra

Och kanske skulle dom när solen går

Då, med en glädje djupare än vår

Bland kvällens skuggor ännu vandra

I tankar på den hemlighet

Som bara graven vet

Nu är det synd om dom döda

Som ej får sitta i vårens tid

Och värma sig i solen

På ljus och ljuvlig blomsterlid

Men kanske viskade dom döda

Då ord till vivan och violen

Som inga levande förstår

Dom döda veta mer än andra

Och kanske skulle dom när solen går

Då, med en glädje djupare än vår

Bland kvällens skuggor ännu vandra

I tankar på den hemlighet

Som bara graven vet

Nu är det synd om dom döda

Som ej får sitta i vårens tid

Och värma sig i solen

På ljus och ljuvlig blomsterlid

Men kanske viskade dom döda

Då ord till vivan och violen

Som inga levande förstår

Dom döda veta mer än andra

Och kanske skulle dom när solen går

Då, med en glädje djupare än vår

Bland kvällens skuggor ännu vandra

I tankar på den hemlighet

Som bara graven vet

Nu is het een schande over de doden

Die in de lente niet mag zitten

En koesteren in de zon

Op lichte en mooie bloembloei

Maar misschien fluisterden ze dood

Dan woorden tot vivan en viool

Wat geen levend wezen begrijpt

De doden weten meer dan anderen

En misschien zouden ze dat doen als de zon ondergaat

Dan, met een vreugde dieper dan de onze

Tussen de schaduwen van de avond die nog steeds ronddwalen

In gedachten aan dat geheim

Zoals alleen het graf weet

Nu is het een schande over de doden

Die in de lente niet mag zitten

En koesteren in de zon

Op lichte en mooie bloembloei

Maar misschien fluisterden ze dood

Dan woorden tot vivan en viool

Wat geen levend wezen begrijpt

De doden weten meer dan anderen

En misschien zouden ze dat doen als de zon ondergaat

Dan, met een vreugde dieper dan de onze

Tussen de schaduwen van de avond die nog steeds ronddwalen

In gedachten aan dat geheim

Zoals alleen het graf weet

Nu is het een schande over de doden

Die in de lente niet mag zitten

En koesteren in de zon

Op lichte en mooie bloembloei

Maar misschien fluisterden ze dood

Dan woorden tot vivan en viool

Wat geen levend wezen begrijpt

De doden weten meer dan anderen

En misschien zouden ze dat doen als de zon ondergaat

Dan, met een vreugde dieper dan de onze

Tussen de schaduwen van de avond die nog steeds ronddwalen

In gedachten aan dat geheim

Zoals alleen het graf weet