Fattig Bonddräng - Christopher Sander, [ingenting]

Jag är fattig bonddräng, men jag lever ändå

Dagar går och kommer, medan jag knogar på

Harvar, sår och plöjer, mockar, gräver och bär

Går bak mina oxar, hojtar visslar och svär

Jag är fattig bonddräng, och jag tuggar mitt snus

Och när lörda'n kommer, vill jag ta mig ett rus

Sen, när jag blitt livad vill jag tampas och slåss

Vila hos en flicka vill jag också, förstås

Sen, så kommer sönda'n, och då vill våran präst

Att jag ska i kyrkan, men då sover jag mest

Prästen kan väl sova hela måndagen men

För en fattig bonddräng, börjar knoget igen

Så går hela veckan, alla dagar och år

Jag går med min lie, och jag plöjer och sår

Jag kör mina oxar och jag hässjar mitt hö

Harvar, gnor och trälar, och till sist ska jag dö

Står där, fattig bonddräng invid Himmelens port

Lite rädd och ledsen för de synder jag gjort

Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss

Herren, Gud i Himlen, är väl missnöjd förstås

Men, då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit

Jag har sett din strävan och ditt eviga slit

Därför, fattig bonddräng, är Du välkommen här

Därför, fattig bonddräng, skall Du vara mig när

Åh, jag, fattig bonddräng står så still inför Gud

Och sen klär han på mig den mest snövita skrud

Nu Du, säger Herren, är ditt arbete slut

Nu Du, fattig bonddräng, nu får Du vila ut

Ik ben een arme boer, maar toch leef ik

Dagen komen en gaan, terwijl ik knokkel

Eggen, zeugen en ploegen, maaien, graven en dragen

Lopend achter mijn ossen, schreeuwend, fluitend en vloekend

Ik ben een arme boer en ik kauw op mijn snuiftabak

En als het zaterdag is, wil ik high worden

Dan, als ik leef, wil ik getemd worden en vechten

Rusten met een meisje wil ik natuurlijk ook

Dan komt de zondag en dan wil onze priester

Dat ik naar de kerk ga, maar dan vooral slaap

De priester kan echter de hele maandag slapen

Voor een arme boer begint de knokkel opnieuw

Zo gaat het de hele week, elke dag en het hele jaar door

Ik loop met mijn zeis, en ik ploeg en zaai

Ik drijf mijn ossen en ik hark mijn hooi

Eggen, kabouters en slaven, en uiteindelijk zal ik sterven

Staande daar, arme boer bij de hemelpoort

Een beetje bang en sorry voor de zonden die ik heb begaan

Je moet niet drinken, met meisjes omgaan en vechten

De Here God in de hemel is natuurlijk ontevreden

Maar dan zegt de Heer: Arme boer, kom hier

Ik heb je streven en je eeuwige zwoegen gezien

Daarom, arme boer, bent u hier welkom

Daarom, arme boer, zul je mij zijn wanneer

O, ik, arme boer, sta zo stil voor God

En dan kleedt hij me in de meest sneeuwwitte jurk

Nu, u, zegt de Heer, uw werk is volbracht

Nu jij, arme boer, nu ga je rusten